16 februari 2012

om M och om att skriva igen.



M är på sitt roliga och här är jag. I morgon har vi en hemmakväll tillsammans och det är nog faktiskt den första på nästan 3 veckor. M har arbetat mycket kvällar och vi har varit i väg tillsammans ett par dagar sist har var ledig så det känns lyxigt att ha en kväll hemma tillsammans för bara oss.

Jag tänker så ofta att jag skulle vilja skriva om hur fin M är, men det rinner ut i sanden. Det känns inte som att orden räcker till för allt som jag känner att jag vill berätta, eller nästan skrika ut. Han är min allra finaste och bästa person och det känns på många sätt otroligt att jag får kärlek tillbaka från honom, och att han verkligen tycker så mycket om mig tillbaka.

Jag tror att det är mitt dåliga kärleks-självförtroende som viskar detta eller så är det faktiskt bara så att jag tycker det eftersom jag blir så himlastormande glad över han är min i mitt liv. Jag tar honom inte för given, även om jag tänker att det ändå fint på nåt vis om man tänker att " ta någon för given" skulle kunna betyda att man verkligen vet att denna person är självklar i livet, att denna person finns där och att man kan lita på honom/henne jämt.

Jag märker ibland att han ser på mig när jag pratar med andra, och när jag vänder huvudet mot hans håll så finns det bara ömhet och värme i blicken. Jag älskar det. När han ser mig och jag vet att han älskar mig tvärs över rummet och att det faktiskt är det han tänker på just då när jag ser på honom.

Det ÄR himla svårt att börja skriva igen. Jag fattar inte att det ska behöva vara så svårt, men i och för sig så händer det inte så värst mycket här och att skriva om graviditeten i detalj känns inte så intressant även om det kanske skulle vara det om ett par år, jag menar att minnas allt i detalj.

Hur som helst går det bra. Jag mår helt ok även om jag börjar känna mig otymplig på jobbet och den ständiga halsbrännan gör att jag vill hugga av huvudet då och då. Bebisen sparkar och jag känner hur den rör sig, oftast på kvällarna men det är ju också då som jag sitter still och känner efter så det blir väl så tänker jag.

Vi var på ett UL häromdagen och det visade sig att den är lite liten, inte oroväckande, men lite grand. Jag är inte så orolig nu men jag hoppas att den inte sackar efter mer för det skulle nog göra mig orolig.

Och just det, jag tror att jag har lite förvärkar, men jag är inte säker. Fortsätter det får jag kanske kolla upp det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

6 kommentarer:

monia - med bulle i ugnen sa...

Var gärna med och tävla om ett fint smycke i 925 silver från www.atelje54.se i min blogg :)

http://moniasundgrenjansson.blogg.se/2012/february/alla-hjartansdag-tavling-vinn-ett-smycke.html

Om inte smycken passar dig så har jag flera andra tävlingar också, kika in här:

http://moniasundgrenjansson.blogg.se/category/tavlingar.html

Hoppas du får en fortsatt trevlig dag :) Kram

Jenny / Ekomamma i stan sa...

Åh vad fint du skriver om er kärlek, blev bara så himla glad av att läsa det.

Uma sa...

Det du skriver om M här, har redan "lyst" igenom i allt du skrivit. Skönt att höra lite ifrån dig! När är det dax...? Kram

Linnea. sa...

Underbart skrivet!
Men jag vill också veta hur långt gången du är nu, eller, när är du beräknad? :)

Kramar!

Yevonde sa...

åh två inlägg! :) Fint skrivet om kärleken :)

Stina sa...

Läser med ett leende, så fint skrivet om M.