09 maj 2012

Om en vecka eller lite till



Det är ingen tid kvar alls egentligen, en vecka eller lite mer. Sedan är det annorlunda och efteråt. Som att allt detta handlat om en målgång, om att gå i mål och få högsta vinsten. På sätt och vis är det så. På sätt och vis är det så att om en vecka och efteråt är det som att allt börjar. Det som vi längtat efter och önskat oss och inte kan förstå.

Om en vecka eller lite mer så är vi i början av det som blir den stora starten och som kanske inte har någon målgång för inte är mina föräldrar i mål för att vi är vuxna... Eller så är det det de är, då när mamma i bland säger " tänk att jag har så intelligenta och kloka barn!!" kanske är det en slags målgång att kunna få säga det och vara stolt över sina barn. Jag vet inte.

För ett år sedan skrev jag om hur M blev eld och lågor över kolonilotterna här i området. Idag kan jag skriva om hur fint det är att få sitta på kanten av en odlingslåda och se på hur han ömsint stoppar ner förgrodd potatis i jorden som han grävt och luckrat för hand för att inte skada några maskar. Ibland rensar han undan lite ogräs som råkat bli kvar och sedan pratar han om hur Lillo kommer att få hemodlade smakportioner och hur det ändå måste vara det absolut godaste som en Lillo kan få.

Jag håller med och säger inget om att det kanske är så att potatisen sedan länge är uppäten i Oktober eller när det nu blir som smakportioner blir aktuella.

Det är fint att få drömma och tänka framtid med M, hans glädje över jordnära saker och händelser som smakportioner och att ha en barnsadel på cykeln med Lillo i med svamphjälm, gör att jag älskar den där människan om möjligt ännu mer. Jag ser på honom och jag ser verkligen att han inte är perfekt men han är så otroligt mycket det bästa jag kan önska någon i livet och jag tänker att just därför känns det bra att han är den som jag får uppleva och dela allt detta med.Jag kan faktiskt inte tänka mig att detta skulle kunna bli bättre på något annat sätt än med M.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

TeachMom sa...

Åh, du skriver så fint. Både om bebin och om M. Kärleken till båda lyser genom. Spännande att den snart tittar ut! :-)

Linnea. sa...

Åhoj, nu fick du mig att gråta såhär på morgonkvisten! Så vackert skrivet! Och bara en vecka kvar? Ja, ni kommer sannerligen att älska detta fina! Stor kram och lycka till, ser mycket fram mot en förlossningsberättelse sedan!

Åren går sa...

Så spännande och fantastiskt! Att stå inför det och att gå igenom det och sen få leva det nya livet. <3 till er

Uma sa...

Galet vad tiden går fort! Men ooooo så spännande att få ta del av allt. Massa kramar

MDB sa...

Tänk att det går så fort!

Vad fint du skriver om kärleken, blir alldeles varm.