nu även som politiker

Och apropå musiksmak. Vad glad jag blev av att läsa detta! Jag har inte tänkt på Midnight Oil på ett tag men jag älskade dem! Jag har lyssnat sönder två diesel and dust LP och särskilt the dead heart . Jag gillar Peter Garrett. Han verkar stå för det han tror på och har jobbat för sin tro på olika sätt i evigheters, evigheter, amen.

musiksmak - nada

Vad är det för jävla musik de spelar på gym egentligen?

Är låtsaskompisar grejen?

Okej kommentaren här fick mig att fundera lite. Jag skriver om M ganska ofta det gör jag. Han är en stor del av mitt liv jag antar att det är därför. Ibland ligger jag och tänker att han är en för stor del av mitt liv, att jag låter mitt liv kretsa kring oss och att jag inte vet vad jag tycker om på egen hand.

Tänk om det är så?

Men sedan tänker jag att jag visst vet vad jag tycker om. Det var saker jag tyckte om redan före M, som musik, böcker, dricka vin, mitt jobb, prata och umgås.

När M kom in i mitt liv berikade han mitt. För han gillar samma saker, kanske inte att prata ens hälften så mycket som jag, och vin, jo då, ibland.

Det jag behöver och ska ta tag i (en vacker dag) är det där med kompisar. Jag vill ha fler. Och jo jag erkänner att jag inte har så många vänner här i Stockholm. Det är annars något jag tycker är jobbigt att prata om nästan. Alla jävlar har så fantastiskt rikt socialt liv, men inte jag.

Jag har ett par riktigt goda vänner i Stockholm, jag har ett par kompisar jag träffar då och då och faktiskt ett par som jag tycker är nära vänner trots att det kan ta år mellan varven fast vi bor i samma stad. De flesta av mina nära vänner bor kvar i födelsestaden eller i andra städer. En av de bästa flyttade till jävla Gävle och har numera dam. Det vet man väl hur det är med män och tjejkompisar när de träffar damer liksom..

Hur som haver. Jag har liksom bara mitt liv, M är en viktig del och ibland (bara ibland) gör det mig lite ledsen att det inte finns så mycket annat som är viktigt i jämförelse.

Here goes...

Okej jul alltså, snart, har jag hört.

I år jobbar M till halv sex ungefär. Hans syster och den sidan av hans familj som är kvar firar jul dagtid. Vi kan alltså inte vara med. Runt 18 är det god natt eller så sa hon till mig. Jaha.. men kvällen? Nej ja man ser väl på TV.

Alltså firar jag och M tillsammans med hans pappa och farmor efter 18. Dagen spenderas för M:s del på jobbet och för min del här hemma ensam eller eventuellt på krogen. På så sätt (om jag blir tillräckligt full och redlös) får jag och M kanske fira jul i hop även dagtid.

ja må jag leva

En tjej på jobbet hade ångest för att hon skulle fylla 27 snart. Jag funderade på att slå ihjäl henne. Jag fyller år, om en månad ungefär och jag blir likadana siffror igen. Förra gången var det bara trevligt, den här gången känns det mer... njää... inte nu igen.

Rocky var det ja...

Åter till träningen. På onsdag smäller det. Jag ska skaffa mig ett träningskort och börja ta tag i mig själv (igen). Ty jag vaknar med ont i ryggen ganska ofta. Jag tänkte att jag ska försöka bygga upp musklerna i ryggen och slippa att gå upp ur sängen bara för att jag inte kan ligga kvar på grund av ont. Det är ju helt vansinnigt att jag inte kan ligga kvar och få frukost på sängen bara för att jag har för ont! Nu ska det bli ändring, jag ska ligga kvar och M ska ge mig frukost på sängen varannan söndag. Basta!

Att vara människa

Jag är expert på att ta på mig andras bekymmer och problem. Jag är expert på att bli ledsen när andra är ledsna. Jag är extremt dålig på att låta människors bekymmer vara. Jag bryr mig om människorna runt omkring mig helt enkelt vilket periodvis innebär att jag känner mig ledsen utan att jag egentligen har egna bekymmer.

För ett tag sedan fick jag rådet att inte söka upp andra människors bekymmer eftersom det gör att jag får ganska lite tid för att må bra själv. Jag tyckte att det lät skumt. Hur ska jag kunna låta bli att bry mig liksom?

Men så har jag tänkt lite och kommit fram till att det nog ibland är bra för människor att räcka ut en hand. En rejäl näve liksom och inte bara antyda att de kanske vill att jag ska fråga dem hur det är. Det är ganska svårt för mig att veta hur pass påstridig jag ska vara. Jag kan fråga en gång men får jag bara något halvt svar, så kan det hända att jag inte orkar lirka. Jag ägnar mig gärna åt omtanke, men jag kan inte gissa mig till på vilket sätt. Jag är ingen tankeläsare även om magkänslan sällan ljuger.

Fishing with John - Tom Waits

Letade efter en låt att bifoga i ett mail och "snubblade" över en mapp med musikdokumentärer. Jag har egentligen inte glömt bort den men jag tittar ändå inte på innehållet i tid och otid. Det här programmet är inte precis dokumentärt men i mitt liv får de hamna i den mappen i alla fall. De är fantastiskt och man måste se det. Leta gärna upp andra avsnitt också för som sagt, fantastiskt.

älgbajs och romantik - på samma dag

Idag har jag lurat i barn att jag har hittat julklappar i skogen. Under en gran. Vi till och med gick dit och letade efter dem, vi hittade inga så klart. Men vad roligt vi hade, och vad bra man mår i skogen med barn som är fascinerade av både älgbajs, hästbajs och ekorrbajs!

Och fy farao vad bra jag mår nu när jag och M har haft en fin dag med lunch och mys och tv tillsammans. Det är fint att ligga på armen och bli sedd, det är fint när han kämpar för att bli romantisk och vi kan skratta tillsammans åt att det går så där. Det är fint där i sängen, efteråt.

Och apropå...

...bra musik, så var konserten skitbra! Helt fantastiskt bra och detta trots att vi hade kassa platser. M satt med knäna i nacken på snubben framför och jag fick kramp i vaden med jämna mellanrum.

Här är en låt han hade kunnat spela men det gjorde han inte så jag får hålla till godo med videon.


lägg märke till datumet och att skylinen numera ser annorlunda ut

"this is for you Anna"

Okej, again, efter detta blogginlägget av Anna, musiksmak då alltså. Ed Harcourt är bra, riktigt riktigt bra och jag är skitlycklig över att jag ska se honom snart igen. Den här gången är det tyvärr ett av hans sista konserter på evigheter, han funderar på att lägga av. Han vill bli förälder och satsa på familjen. Inget ont i det men fan om han lägger av helt!

Detta är förresten en man att drömma om till skillnad från eh.. hmmm E-type...

En kväll med Ryan

Allt med vardagen är ju naturligtvis inte skit! I kväll till exempel, då är det mesta mycket bra. Och om det blir som jag hoppas blir det perfekt! Fast.. Ryan har ju sina sidor förstås och mina erfarenheter är ju inte allt igenom bra. Men jag hoppas!

Att komma hem

Att åka i väg på en liten resa så här mitt i hösten är både lycka och vemod på samma gång. Lycka för att man får uppleva saker igen och över att få känna att man inte alls är halvdöd utan tvärtom ganska levande trots allt. Men så kommer sista kvällen, man äter den där goda middagen och man går genom staden och ser på allt för sista gången, och då är det vemod över att tiden går för fort att man inte hunnit, att man måste åka hem.

Det är så dubbelt att åka hem. Jag längtade efter M så det gjorde ont i benen. Skitlarvigt! Det handlade om 3 dagar, men jag längtade och önskade nog lite grand att det var honom jag hade upplevt med. Det hade jag så gärna velat. Jag hade velat lägga mig om kvällarna och prata om den fulla taxichauffören med honom, minnas den goda gnocchin, druckit vin på torget om kvällarna med honom. För jag älskar den där M mer än vad som nog är nyttigt för mig.

Ändå ville jag inte hem till vardagen. Jag ville verkligen inte sitta här och känna att vardagen är lite för beige just nu, att molnen på himlen är lite för tunga och att jag faktiskt lätt kunde vara ledig från jobbet ännu en månad utan att jag skulle längta tillbaka alls.

Förutsägbart

Så fort det börjar bli jobbiga situationer i filmer eller serier är det kört! Jag halar fram skämskudden. Blir det det minsta lilla jobbigare börjar jag kasta mig fram och tillbaka i soffan. Och blir det det minsta lilla pinsamt ovanpå det, måste jag sätta mig och verka upptagen med annat, fast jag egentligen har full koll på TV:n.

Som nu, Studio 60 on the Sunset strip, jäävligt jobbigt!

Rom

Det är svårt att, mitt i snögloppet och den begynnande kylan, komma ihåg hur varmt det kan vara när det är 17 grader varmt ute. Är det jackvarmt? Är det kjolvarmt? Jag minns inte.

Jag nyper lite i jackan och väger ballerinaskorna i handen, är det lagom? Är det alls klokt att köpa en väska i morgon, innan? Hur mycket schampo är det man får ha nu igen?

Jag kan faktiskt inte veta och jag kan inte bestämma mig. Men snart far jag, flyger, och landar. Och jag behöver det här.

Musik för en söndag

Det här med musiksmak är ju ett komplext ämne som man skulle kunna avhandla i timmar. Det är ett ganska laddat ämne och folk går i gång på det, jag också. Jag blir som sagt förbannad när folk har "kass musiksmak" och inte bryr sig. Jag vet naturligtvis att jag är den dumma, att jag är den som ska skämmas för att jag dömer folk för det här. Och jag skyltar inte med det, folk märker det nästan aldrig, men JAG vet ju om det.

Några av mina bästa samtal har jag haft om musik. Det är ett igenkännande när man träffar någon som tycker om samma, eller liknande, eller i alla fall förstår att jag blir ivrig när jag ska berätta om hur M var blek och nervös för Tom Waitskonserten. Hur mannen bredvid oss grät, och hur en gungade fram och tillbaka med vidöppna ögon hela konserten. Jag tror inte att han blinkade en enda gång under hela konserten.

I dag är det en annan sorts musik jag lyssnar på. En annan del av min musiksmak.

Tiny dancer

Ibland har man sådana där stunder tillsammans som bara är obeskrivbara. Som till exempel när man inser att det bara är vi två som fattar det roliga i situationen och man skrattar och skrattar och skrattar. Till slut tycker de andra som är med att man är idioter, de himlar med ögonen och blänger. Men vi som skrattar, vi har en sådan där stund tillsammans som för oss närmare.

Eller när man mitt bland alla människor SER varandra och ler. Det är inte av en slump, man söker varandras blick och SER varandra.

Eller när man delar, upplever något tillsammans. Det kan också vara en sådan där stund.

Här är en sådan där stund på film. En söt men ganska fånig film.

Even better than the real thing?

Musikministeriet var verkligen ett skitbra program. Musikbyrån i all ära men musikministeriet var bättre. Musikministeriet sände rysslands nationalsång textad för oss svenskar så att vi kunde förstå vad de sjöng. Nu har det även gjorts en video.

kommunikation

Det här med att kunna kommunicera är så svårt. särskilt svårt är det när det ligger hinder i vägen för kommunikationen. De måste man liksom eliminera först, hindren alltså. Fast ibland är det som att kommunikationen är en del av hindret, och eliminerar man kommunikationen så...

Hos oss är det jag som är högljudd och arg. M han håller alltid lugnet, han skäller aldrig, han kallar mig aldrig för saker, men ibland har han svårt att (tycker jag) se hur det han gör påverkar mig och oss. Han har också lite svårt att se att det han inte gör och det han inte visar också påverkar mig och oss.

Jag önskar att det vore enkelt att älska. Det är det inte. Eller jo, det är enkelt att älska en fin person men det är svårt när vi båda bara är människor som är de vi är eftersom vi har de erfarenheter vi har. Ibland skulle man önska att en del erfarenheter inte fanns och att det fanns mer av vissa i våra bagage.

Fröken Yr

Jag är så jäkla yr! Det känns som att golvet ska hoppa upp och slå till mig i nacken när som helst. Ligger jag prick stilla på mitt vänstra öra är det rätt okej, då känner jag inget, men när jag är vaken och vänder mig om snurrar det värre än i tvättmaskinen.

Jag har dock bestämt mig för att det inte tjänar något till att jag har dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Det brukar jag ha men som det är nu när jag stryker mig efter väggarna för att hålla mig upprätt går det inte att jobba. Det är lite för högt tempo för att det ska funka helt enkelt.

bättre

Man mår liksom lite bättre när man har en liten katt i knät och när M äntligen småskrockar lite åt Seinfeld bakom ryggen. På något sätt känns det fint.

Dessutom har jag lyssnat lite till på sonjagon. Det är så bra!

sorgligheter

För oss som vet att det här är en begravningslåt, för oss som känner oss som på en begravning och för oss som vet varken ut eller in, i kväll

OBS! Viktigt meddelande.

Sonjagon, glöm inte det, sonjagon!