05 juli 2010

Jag drar mig för att ringa andrologen imorgon. Jag orkar inte hålla på och ringa och tjata längre. Jag orkar inte ringa och berätta allt från början varje gång, och jag vill inte behöva ifrågasätta varför ingen behandlat vår remiss eller varför ingen ringt eller varför vi slussas runt hela tiden.

Tydligen är vår remiss hos Andrologen på stora sjukhuset för Andrologen på det privata sjukhuset har gett oss fel uppgifter, så det han sa kan vi bara glömma! Vi kan helt enkelt inte lita på någon känns det som, och när vi får klarhet i vad som händer, och om det faktiskt är så att han gett oss helt fel uppgifter, ska jag fundera på om jag inte borde skriva ett argt och beskt brev till hans arbetsplats.

På ett sätt är det nästan lite skönt att vara sur över att vi inte får påbörja någon behandling eftersom det gör att jag inte lika lätt tänker på varför de måste utreda detta så noggrant. Visserligen inser jag ju att det är för Ms hälsas skull och jag ÄR orolig, men vi har inget konkret utan bara förvirrade besked och ibland är ilska en bra känsla när alternativet är oro.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,
vi har inte heller några spermier. Väntar på tid för biopsi i augusti.
Hoppas och tror men funderar samtidigt på donation adoption hur blir det annars liksom....?
Jag kommer att fortsätta läsa här.
Och jag önskar er all lycka till.

Kram
en annan radhusbo

Jag vill jag kan... sa...

Hej! Jag trillade in här och ville lämna efter mig en hälsning... Jag tror och hoppas att allting löser sig. Förr eller senare på nåt sätt. Trodde jag inte det skulle jag ha lagt av för längesen ;0)

Lycka till! Hoppas att ni får vettiga svar till slut!!!