Det har varit en alldeles vanligt vanlig vecka. M har jobbat och jag har försökt få ihop en liten krönika men som bäst har det gått helt åt skogen. Precis som med det här stället så tryter orden och jag blir sittande med korta stycken som inte hänger ihop. Jag funderar vad det beror på ibland, jag som kunde ordbajsa i tid och otid om ungefär precis vad som helst.
Jag har också funderat lite över vårt senaste besök hos läkaren för ett par veckor sedan. Fortfarande har de inte kunnat besluta om han ska strålas eller inte. De säger att det kan påverka en normalt fungerande hormonproduktion, och att risken för att det ska bli cancer är så liten att det är bättre att hålla koll på cellförändringen istället för att stråla den profylaktiskt.
I februari skall det vara någon stor läkarkonferens med onkologer från hela landet, där skulle läkaren lyfta M:s fall eftersom de är oense. M verkar lugn, jag vet inte om jag är det.
Vad gällde lungorna så har M ännu inte blivit kallad för kontroll, vilket jag påpekade, och läkaren lovade mig att se till att han blev kallad snart, ännu har inget hänt och jag vet inte ens om jag skrivit om detta inser jag nu.
Det finns en fläck på M:s lunga som behöver hållas kolla på, som upptäcktes av misstag när de skiktröntgade buken. Ingen sa något först, men M är en jävel på att tjuvläsa papper upp och ner och frågade, och då fick han veta att det inte kunde uteslutas att det fanns något..
Nästa gång vi var hos läkaren sa de att vi var tvungna att hålla koll för man öppnar inte hela bröstkorgen för en så pass liten fläck, och att han skulle bli kallad. Samma sak sa läkaren nu senast, fast inget har hänt och det har gått mer än det halvår som nämndes för ny skiktröntgen.
Vi går alltid två på M:s läkarbesök numera. Mest för att kunna hålla koll och för att tillsammans förstå vad de säger, för de säger så mycket konstigt mest hela tiden.
Jag älskar M, det är det viktigaste. Ofödda barn är inget i jämförelse. Konstigt och på ett sätt lite bra har det varit att ha det som perspektiv i allt det här barnlösa. Det eländiga har blivit lite mindre eländigt i jämförelse, och livet tuffar liksom på i väntan på olika saker.
Snart Örebro.
Läs även andra bloggares åsikter om M, kärlek, oro, cancer, barnlöshet, icsi, ivf, funderingar, framtid, verklighet, relationer,
2 kommentarer:
Härligt att ni har varandra, ni blir tre så småningom.
Svårt att skriva en "käck och peppande" kommentar, då jag i allra högsta grad vet vad ni går igenom. Men ni gör helt rätt att gå på LB båda två. HA en fin helg
Skicka en kommentar