30 april 2011

Denna dagen inte ett liv

Det är ju min blogg och det är ändå så att jag får skriva vad jag vill. Men det känns så fånigt att skriva när allt man gör är att skriva hur ledsen man är.

Fast det är så. Jag är så ledsen och jag kämpar hela dagarna för att hålla skenet uppe på jobbet och jag orkar inte riktigt just nu här hemma. M tycker nog att det är lite jobbigt. Jag vet inte om han tycker att jag är jobbig eller om han liksom inte vet hur han ska hantera mig, eller om det är på nåt annat sätt. Jag skiter ärligt talat i vilket egentligen, för jag känner som jag gör just nu och jag orkar inte bry mig om i fall jag eventuellt är en jobbig jävel dessutom.

Jag borde kanske prata med mina vänner, men av erfarenhet vet jag ju att antalet vänner tycks krympa när man mår dåligt och att ta kontakt med andra när man mår dåligt och verkligen säga precis som det är är snudd på omöjligt. Jag håller masken så gott det går och inte helt, liksom tillräckligt för att inte vara helt onormalt glättig i den situation som är antar jag. Kanske vore det lättare om jag slapp ansvaret att "höra av mig om de kan göra något för mig" För det är det som är det svåra. Jag hör inte av mig när jag mår dåligt.

Åh jag vet inte. Jag hatar att vara jag ganska ofta, just nu kanske lite mer.
o
Det enda bra jag gör just nu är att jag motionerar riktigt mycket och jag äter inget godis och inga kakor (fast jag egentligen bara vill proppa i mig hela tiden). Jag cyklar varje dag till jobbet, jag tar promenader och jag joggar. Jag har också tagit initiativ till att vi på jobbet ska springa vårruset. Det är i alla fall något bra!

På måndag ska jag ta blodprov, för att se om jag är nedreglerad. I så fall börjar jag blanda sprutor på torsdag och det känns faktiskt också bra. Inte just att blanda sprutor för det är jag lite nervös inför men jag börjar faktiskt se fram emot att få försöka bli gravid igen.

dagens låt: Hela livet var ett disco - Markus Krunegård


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

7 kommentarer:

MDB sa...

Tycker absolu att du ska skriva även om du mår dåligt, eller kanske just därför. Jag tror att de flesta som läser kan känna igen sig, alla har vi nog befunnit oss på botten vid ett eller annat tillfälle.

Hoppas att det går bra på måndsg. Kram!

Fru F sa...

Usch, det känns som om du skriver om mig. Förutom delen med motionen. Det hinner jag inte med fastän jag verkligen skulle vilja det.

Jag har börjat höra av mig till de vänner som jag tror och vet finns där för mig och säger rakt ut att jag inte fixar att höra av mig och att jag mår himla dåligt och det har faktiskt fått dem att att ta sig i kragen och det värmer verkligen.

Så här kommer bara en värmande tanke och ska hålla allt jag har att det ska bli en bebis till er!!

Anonym sa...

Hoppas bloggen som ventil hjälper dig lite iaf. Men du, kanske vårdcentralen har nån du kan prata med? det ä-r en fruktansvärt påfrestande situation. Kram!

Orättvisan sa...

Fina du.
Vilket jävla skitliv livet är allt som oftast. Jag förstår verkligen att du mår piss just nu och hoppas att det lättar ditt hjärta iaf liiiiite genom att skriva av dig här?
Vänner kan man tyvärr oftast inte lita på att de förstår, iaf inte såå mycket som man själv vill, hur goda avsikter de än har.
Men jag tänker, kan du inte få gå till kuratorn på kliniken? Man behöver ju inte BARA prata om IVF där utan får ju även lov att prata om livets pissighet i allmänhet där.

STOR KRAM!!!

SinnerSaint sa...

Jag tycker absolut att du ska skriva av dig, för här inne kan man ofta få ganska mycet känslor och få positiv feedback tillbaka.

Jag kan faktiskt berätta något jättepositivt för dig.
Jag var exakt likadan när jag sprayade, jag gick inte ens upp från soffan vissa dagar. Hade ingen livslust och kände mig ihålig å utan mening typ.
Men när jag bäörjade spruta försvann detta nästan omedelbart. så nästa vecka kommer du antagligen inte alls må såhär. Hoppas du kan känna lite tröst i det och jag livar att du kommer må bättre snart!

Stor kram från mig.

moi sa...

tack för värmande ord och ankar och hållna tummar, det värmer. :)

Vad gäller kurator och samtal.. Jo det kunde jag kanske men det är en bit från Örebro till Stockholm, känns inte aktuellt. Och jag vet att jag kan få hjälp, men det är liksom inte det att jag inte klarar av det. Jag är ledsen och jag är inte rädd för att vara ledsen egentligen. Jag känner att jag kan klara det kanske just på grund av att jag här får sätta ord på vad jag känner och så kan jag utgå från det.

Första gången jag gjorde ivf så mådde jag bättre av puregonet och biverkningarna från sprayen försvann, den här gången med högre dos och annat preparat känner jag redan att det är annorlunda, jag mår lite illa och känner mig lite hmm öm på nåt vis. Inte alls farligt, helt och håller uthärdligt.

Att jag är ledsen har inte så mycket med sprayen att göra den här gången som att jag är orolig för min pappa. Synarelan kändes bättre än suprecuren ur den aspekten att jag inte blev riktigt lika låg.

Finurlan sa...

Kära lilla du... här har du en som inte har många vänner kvar heller. Det var en hel del som vart helt oförstående när jag blev sjuk för några år sen... som inte kunde ta in att det var riktigt allvarligt. Ibland önskar jag att det syntes på mig - att jag varit sjuk fast samtidigt är jag glad att så inte är fallet. Kram