15 mars 2012

En tanke så här på kvällskvisten.



För nästan exakt ett år sedan togs den här bilden. M spelade för oss och jag provade kameran. Jag visste inget då och jag tänker på det ibland, att jag inget visste.

Jag visste inte att pappa skulle bli så sjuk, att vi skulle blir ledsna och att vi inte skulle få tillbaks ett ägg förrän tredje IVF-omgången, och vi visste inget om missfallet som inte var något missfall, eller om Lillo som har huvudet under ena revbensbågen och fötterna under den andra.

Vi hade en föreställning om hur det kunde vara allt i framtiden, men jag tänker i efterhand att det tjänar lite till att spekulera för det blir verkligen sällan som man tänkt sig.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är nog bra att vi inte kan veta vad som händer i framtiden.Försök att njuta av nuet och av att du faktiskt är gravid.
Jag vet att du har mycket att tänka på med din pappa bla.
Men försök ändå.
Fika nästa vecka ??
Kram/B

Yevonde sa...

Jag brukar tänka att det är en himla tur att man inte vet vad som väntar. Livet är som vågor som för en hit och dit. Ibland händer hemska saker och ibland fantastiska.