23 november 2012

Natten till imorgon är nu.

Det är natt nu, och när jag vaknar är det dagen då vi begraver vår pappa. Jag förstår inte hur jag ska klara av att se på den där kistan och veta att i den ligger min pappa som har mjukt , vitt och luddigt hår. Jag förstår det inte och jag kan inte ens tänka på att det blir ett "efter" snart. Efter pappas begravning... Det är snart nu. Om 6 timmar ringer klockan om inte Lillo väcker mig först. Jag vågar inte somna. Jag vill inte vara med om idag.

7 kommentarer:

TeachMom sa...

Jag hoppas att det går bra. Skickar tankar till dig. Kram!

k. sa...

Kram!!

MDB sa...

Hoppas att ni får en fin begravning i alla fall. Finns inte så mycket mer att säga än att jag önskar att du inte hade behövt vara med om det. Kram!

Uma sa...

Kram på dig.

Yevonde sa...

Jag hoppas att ni fick en fin stund, denna hemska dag. Kram.

Linnea. sa...

Stor stor kram! <3<3<3

Jeane Quidote sa...

Å, åååå!
Jag läser här lite då och då. Har skrattat så tårarna sprutat åt dina inlägg. Det var länge sedan jag läste nu. Och så ser jag det här. Så väldigt väldigt ledsamt. Man tror livet inte riktigt kan fortsätta. Och det kan det nog inte heller. Ett steg i taget, en tanke, en dag...
Inga ord gör stegen lättare.
Jag skickar en stor varm kram!
/Jeane