Tonåringar igen

Jag har nog pausat klart nu, och pausat har jag gjort mest för att jag inte har orkat skriva om hur dumt det har blivit för syskonungarna. Det har blivit riktigt fel och det handlar om föräldrars värsta mardröm.

Trots att man som förälder gör vad man kan för att det ska bli bra för ens barn så blir det fel och de träffar människor som står för annat än sin mamma och så testas det. Både gränser och droger, och utan att någon förstått hur eller egentligen alls att, så finns det ett beroende och skulder som är så höga att man måste skaffa pengar, snabbt! Och det skaffas och de vuxna blir de elaka som sätter gränser och ringer samtal och nu är det väntan. Fast just nu kan de i alla fall inte göra något mer dumt, det är ganska skönt att få en liten respit. Skönt att samla krafter och ha krismöten där alla i kontaktnätet får gemensam strategi och enad front.

Skönt också att så många ställer upp för min syster och vill hjälpa, att faktiskt ingen vänder ryggen till utan förstår att hon gör så gott hon kan. Ja inte deras pappa kanske, men det hade ingen räknat med. Ingen har ju pratat med honom på tre år, och just nu är han fullt upptagen av att skilja sig från familj nummer två där han för andra gången i livet lämnar en 2 månaders bebis, så jag tror knappast att han har så värst mycket tid att skälla på systern heller egentligen.

Efter den här veckan har jag på fullaste allvar funderat på om jag verkligen vill ha barn. det var länge sedan jag funderade, på just det.

Tonåringar - del 5

Eller så har det värsta bara börjat, jag pausar ett tag. God fortsättning.

Tonåringar - del 4

Tydligen är de hemma nu vilket innebär att de kommer att få varma fiskar och säkert en ganska jobbig framtid. Oro byts mot ilska och naturligtvis en hel del lättnad. De har ställ till med en del, kanske mest för sin mamma vars tillvaro försvåras och försämras enormt om hon inte har bil.

Så, nu hoppas jag att det värsta är över.

I vinteron - i en radio hos dig.

Jag var ju på konsert med Vintertrion och Triakel. Här kan man lyssna på den just nu, eller i efterhand vilket som passar bäst.

Tonåringar - del 3

Idag har allt kommit i kapp mig, slagit mig i bakhuvudet och jag har bölat en hel del. Jag är orolig för mina syskonbarn. Mina små fina som är stora och fina fast gör konstiga och korkade val. De har inte kommit hem ännu och sökning pågår. "Fast vill de inte bli hittade så blir de inte de" sa polisen i området och de vet väl, syskonbarnen är inte de första som hållit sig undan.

Jag önskar att de kunnat få låna lite livserfarenhet ett tag, att de kunnat förstå varför vuxna säger nej och vägrar gå med på att lösa alla de problem som de skapat och ställt till. För de har ställt till, och jag är rädd för vilka problem som deras "lösningar" kan ställa till med, och det är inte det att de inte har fått erbjudanden om hjälp, det är bara det att hjälpen är inte exakt som de tycker är enklast och lättast och då får det tydligen vara.

Jag var ute på stan med H i dag, det var skönt. Jag glömde bort att vara ledsen och svor åt idioter som stressar fast det inte ens var så mycket folk ute som man kunde tro. Jag köpte en klänning igen, och strumpbyxor. Den här gången är jag nöjd, på riktigt.

Tonåringar - part 2

Plötsligt blev jag frisk och nästan klar med julstöket på en och samma dag. Skönt är det, mycket skönt. M får julklappar, jag kanske drygar ut med en till, om han är snäll. Trots att det är klart vill inte julfriden infinna sig riktigt, för syskonbarnen håller sig undan. Var vet vi inte riktigt, ingen vill säga och deras mamma är ledsen så ledsen. Och arg. Polisen vill avvakta, de kommer hem säger de. Och det stämmer kanske, men frågan är hur mycket dumheter de kan hitta på innan dess? Det finns alldeles för mycket som kan verka lockande på ganska stora tonåringar. Än så länge verkar inget ha hänt, men vi vet inte säkert.

Det enda vi gör utom att ringa och snoka och leta är att hoppas!

Oh helga natt...

..känns jäkligt avlägset när man ligger utslagen i sängen bland lakan och katter. Den enda ansträngning som möjligen orkas med är den att sätta sig upp på sängkanten och ta hinken i famnen, alternativt luta sig lite utanför sängen och försöka pricka hinken utan att behöva sitta upp. I början av natten var jag nödd och tvungen att sitta på toaletten med hinken i famnen, så jag antar att jag är bra mycket bättre.

Drömmar om Pellefant?

Drömde i natt att kollegan fick samtal av sin sambo. Hon gick efter mig med snabba steg och upprepade oavbrutet "vill du inte höra vad lilla Ulle-bulle sa?" Jag minns inte så värst mycket mer men jag minns det där och att jag var vansinnigt irriterad.

Vad är det som gör att man bara minns fragment av drömmar ibland och ibland allt? Sista tiden känns det som att jag sovit drömlöst, men vänder jag mig om och frågar M så kan han nästan alltid svara på vad han drömt om efter en stunds funderande.

Jag har bara en dröm som ständigt återkommer och det är min feberdröm. Jag minns inte allt där heller men det slutar alltid med att en asfaltsvält kör över giraffen i tidningen Pellefant och att lakritstrollet står bredvid och skrattar medan den platta giraffen vaggar fram och tillbaka seriefilmsaktigt. Störtlöjligt, men läskigt när man feberdrömmer.

Tonåringar

Jag har som ingen ork för substans just nu. Jag lyssnar på systern och hennes problem, hennes oro kring tonårspojkarna och deras idiotiska upptåg. Det är inte första gången, och de blir värre och värre, men jag bygger upp en tolerans. Det rinner av mig som vatten på en gås, och jag oh:ar och ah:ar plikttroget. Men jag orkar inte, egentligen.

Den här gången blir jag arg och ledsen, igen! jag kan inte låta bli att tycka att ganska stora tonåringar borde använda hjärnorna. Man borde kunna kräva det av dem.

Och jag funderar på om jag är en elak jävel för att jag inte orkar. Men vad ska jag göra? Jag sitter mer än 50 mil bort och jag kan inte åka dit hur som helst och ta dem i örat, jag tror inte att det hjälper. Just nu kan jag bara oh:a och ah:a.

gott igen

det är jäkligt farligt att göra julgodis på smält vit choklad russin och cornflakes! De bara trillar in i munnen och försvinner!