18 november 2007

Att komma hem

















Att åka i väg på en liten resa så här mitt i hösten är både lycka och vemod på samma gång. Lycka för att man får uppleva saker igen och över att få känna att man inte alls är halvdöd utan tvärtom ganska levande trots allt. Men så kommer sista kvällen, man äter den där goda middagen och man går genom staden och ser på allt för sista gången, och då är det vemod över att tiden går för fort att man inte hunnit, att man måste åka hem.

Det är så dubbelt att åka hem. Jag längtade efter M så det gjorde ont i benen. Skitlarvigt! Det handlade om 3 dagar, men jag längtade och önskade nog lite grand att det var honom jag hade upplevt med. Det hade jag så gärna velat. Jag hade velat lägga mig om kvällarna och prata om den fulla taxichauffören med honom, minnas den goda gnocchin, druckit vin på torget om kvällarna med honom. För jag älskar den där M mer än vad som nog är nyttigt för mig.

Ändå ville jag inte hem till vardagen. Jag ville verkligen inte sitta här och känna att vardagen är lite för beige just nu, att molnen på himlen är lite för tunga och att jag faktiskt lätt kunde vara ledig från jobbet ännu en månad utan att jag skulle längta tillbaka alls.

6 kommentarer:

Fru Kaos sa...

Rom är min absoluta favoritstad. Fantastik. Vad avis jag blir...
Hoppas ett var mysigt att komma hem till Mr. M.

Christina sa...

*L* ... lite vemodigt. SÅ är nog Rom ... vackert ... och underbart ... och när man ska åka så vemodigt.

smul sa...

fru kaos, jo det var det fast, de är dumma ibland männen som inte begriper..

Christina, ja för en del är det ännu värre har jag förstått. kram

Mrs S sa...

Fin beskrivning av en känsla jag gissar att alla har.
Vardagen ger mig klåda, därav funderingar på tjänstledighet. Jag funderar ofta på om den går att undvika men jag har inte lyckats hitta något bra sätt än. Avstickare är som varma kanelbullar med mjölk men ibland känns det som om ju fler man får ju värre blir vardagen att komma tillbaka till.
Det är som att man hela tiden måste ha blicken fokuserad på nästa andhål. (Men minnen kan man också andas ett bra tag.)
Du får göra gnocchi hemma och bjuda M på en middag med vin.

Anne sa...

skönt att ha någon att kunna dela med sedan, när du kom hem. och du han får resa med genom dina ord och bilder.

smul sa...

Mrs S, jag hade med mig gnocchi i väskan + vin så det är redan åtgärdat,

Anne, Det är skönt, för det mesta!