13 april 2009

Here we go again

Jag provar så här, just nu. Det får duga liksom. Det är ju ändå för mig, jag kan hantera det. Fast egentligen ville jag ha kvar den gamla men det går inte. Och det är ju konstigt, att tankar kan blottas för kreti och pleti, men inte för några av de som nog betraktas som nära vänner. Fast hur nära är man om man inte kan prata om det som man tänker på?

Eller är det helt enkelt så att man måste ha sin helt privata sfär som ingen annan bara kan solka ner med åsikter? Jag vet faktiskt inte, men jag kan inte skriva för oinbjudna syskon till vänner, det går bara inte. Och jag gör nog inte misstaget att nämna för någon att det finns här. Jo för M men han läser inte ändå, jag gör det för att han inte ska tro att jag döljer något. Det finns inget att dölja för honom så det ska han inte få tro helt enkelt.

stundens musik: the tiny - cross the Bridge


Andra bloggar om: ,

Inga kommentarer: