21 oktober 2011

fortfarande väldigt ogreppbart

Det är inte helt enkelt att bara göra ett lappkast och bli glad. Det är så dubbelt, och jag försöker, och lyckas för det mesta, men inte riktigt och inte fullt ut. För jag är arg också. Riktigt förbannad och jag kommer inte att sopa det under mattan men jag vill att allt ska ske på ett juste och korrekt sätt och så vitt jag förstår kan tex inte jag göra en Lex Maria-anmälan utan det måste sjukhuset göra. Jag kan tycka att de borde det i ett sånt här läge, men vad vet jag.

Sedan får jag också tänka om vad gäller saker som jag tänkt.
  • Tröttheten beror inte på missfallet, utan på att jag är gravid. 
  • bristen på kaffesug beror också på att jag är gravid inte på att te är så mycket godare. 
  • Kissnödigheten nattetid beror inte på tedrickandet utan på... graviditeten. 
  • Trånga byxor beror på att jag är i v. 11 och inte (enbart) på att jag ätit för mycket mat.
  • ömmande kroppsdelar får en förklaring
  • och min magvärk är alltså inte en infektion efter missfallet utan.. graviditeten.
Allt detta är så svårt att förstå och jag kommer på massor med saker som jag ätit som jag inte borde,men jag tror inte att det är hela världen egentligen. Dock bekymrar det mig att jag slutade med folsyra och järn samma dag som jag trodde det var missfall eftersom det verkade meningslöst att fortsätta. Det bekymrar mig också lite, men inte mer än detta med cytoteken.

Det är också konstigt att jag känner det som att jag vet hur det känns att få ett missfall fast jag inte har fått ett. Och så undrar jag vad det var för en stor blodig klump som kom ur mig. Jag vet inte ens om det kan bli två hinnsäckar av ett embryo och i så fall vill jag inte tänka på att det kanske var en tvilling?

Det är mycket som snurrar och jag känner mig tacksam över att så många av er bryr er. Jag har läst kommentarerna flera gånger varje dag och både jag och M klamrar oss fast vid att så många tänker att det borde gå bra och att vi kanske får bli föräldrar snart ändå.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

10 kommentarer:

Yevonde sa...

Alltså det föds massvis med ungar världen runt med mödrar som iten proppat i sig folsyra. Och järnet är väl mest för din skull..? Kroppens prio är ju fostret, inte du. Men jag förstår din oror. Och att du misstolkade signalerna, herregud det hade nog alla gjort. Någon med utbildning sa ju till dig att det var borta. Och kroppen reagerar ju inte jämt, förstår iten att det är borta.

Jag hoppas och hoppas och hoppas att lilla, lilla fostret växer på sig och visar sig vara helt fantastiskt fin.

kram!

Anna sa...

Grattis till graviditeten. Det kommer säkert att gå finfint det här. En stark liten rackare som ligger och boar in sig hos dig!

Wilda Mathilda sa...

Oroa dig inte för folsyran och järnet. Båda ämnena lagras i din lever så om du missat det i några dagar så är det absolut ingen fara.

Angående själva missen av gynakuten så kan du vända dig till Patientnämnden. De för patientens talan.

KRAM

Orättvisan. sa...

Jag håller verkligen tummarna för att allt går bra för er och precis som ovanstående skriver så är det nog ingen fara att du inte tagit tabletterna och inte heller att du ätit det ena eller tredje, det gör ju "normalt" folk hela tiden innan de fattar att de är gravida! :)

När ska du få träffa specialistmödravården första gången och på vilket sätt kommer de ha koll på den lill*?

Massvis av kramar! <3

Tea sa...

Grattis! Vilka svängar livet gjort. Håller tummarna för raksträcka ända in i mål nu.

Sara sa...

Det kan ha varit en cervixpolyp? Det hade jag i ungefär samma vecka, det blödde MASSOR och läkaren på gynakuten trodde det var ett begynnande missfall. Det är en teori. LYCKA TILL!!!

På väg någonstanns sa...

Jag hoppas verkligen allt går bra, Kram på er

Arne sa...

Hej!

Jag tänkte på dig och ville se hur det har gått. Du har rätt i att du inte kan göra en egen Lex Maria. Men du kan begära ett möte med chefsläkaren på avdelningen där ni var. De kommer sannolikt att göra en internutredning eller en avvikelserapport. Det är sedan du kan göra en anmälan till socialstyrelsen om att du anser att sjukhuset borde ha anmält sig själva, om de inte redan har gjort det.

All lycka till!
Bästa hälsningar
Nellie

Uma sa...

Hej raring. Hur går det? Var länge sen du hördes av här. Kram

Jeane Quidote sa...

Men FY F*N, vad är det jag läser??? Arg blir jag!
Men... du måste kunna göra en anmälan iaf! Hoppas allt står rätt till med din lill*.
Kram!