I cut his hair myself one night

Vilken helg! M är bortrest och jag var inställd på en tråkhelg i ensamhet, krönikor att skriva (en avklarad) och häng med katterna i soffan. Inte hade jag tänkt att jag söndag morgon skulle vakna upp och vara tonårsbakis, eller fundera över konstiga saker vi kommit överens om fina grannen och jag.

Åh jag känner mig påfylld av energi. Jag har haft en så bra vecka med flera middagar och tankar om flera. M kommer snart hem och jag känner att jag längtar (också det som en tonåring) och rodnar lite vid tanken.

Kanske blir 2011 ett riktigt bra år trots allt. Kanske är det slut på elände och början på något lyckligare. Vad det än skulle kunna vara känner jag att just nu är det bra och just nu känner jag mig stark.

(Om ett par dagar kommer jag att gnälla över att det är sjukt korkat att lova grannar att man ska börja löpträna när man är full - alltså löpträningen ska ske i nyktert tillstånd.)


Läs även andra bloggares åsikter om glad, M, musik, kärlek, barnlöshet, icsi, ivf, jag, huvudvärk, verklighet, nöjd,

diskriminerad?

Jag blir inte arg så värst ofta, inte jättearg i alla fall men idag har jag nog ändå blivit det.

I min kommun (och tillika arbetsplats) har man rätt att vara frånvarande för läkarbesök utan lönebortfall OM det inte gäller tandläkarbesök mammografi, cellprovstagning och ivf. Märk väl att när jag inger för att undersöka saken vidare och påpekar att det är lite underligt att det mest handlar om kvinnorelaterade sjukdomsbesök så säger personal-personen i kommunen att mannen ju också är drabbad vid barnlöshetsbehandling osv. Men i vårt fall så gick M till urologen och fick det fixat, vilket han fick ledigt för, och vilket han också skulle fått ledigt för om han arbetade på min arbetsplats. Vidare måste han ju inte egentligen närvara vid ytterligare behandlingar.

Så.. nu är jag arg. Jag tycker att det är diskriminering och man skulle kunna tänka sig att det är är diskriminering på två grunder.

1. jag är kvinna (Ett av de större felen i denna värld verkar det som)
2. jag är boende i Stockholms län

För hade jag bott eller arbetat i Hultsfred till exempel så hade dessa regler gällt.

"Följande orsaker får du gå på utan löneavdrag:
Psykolog
Kurator
Läkare
Efterbehandling som är ordinerad av läkare
Röntgen
Skärmbildsundersökning
Mammografi
Cytologtest
Akut tandläkarbesök
Kiropraktor och akupuntör som är förtecknad hos Försäkringskassan
Blodgivning
Tandoperation på sjukhus med efterföljande återbesök
Provrörsbefruktning, behandling skall ske enligt remiss av läkare"

Heja Hultsfred! och hello jämställdhetspersoner i min kommun säger jag!


Läs även andra bloggares åsikter om diskriminering, feminism, kvinna, icsi, barnlöshet, verklighet, arg, jag, ivf

You had me at hello

Det har varit en alldeles vanligt vanlig vecka. M har jobbat och jag har försökt få ihop en liten krönika men som bäst har det gått helt åt skogen. Precis som med det här stället så tryter orden och jag blir sittande med korta stycken som inte hänger ihop. Jag funderar vad det beror på ibland, jag som kunde ordbajsa i tid och otid om ungefär precis vad som helst.

Jag har också funderat lite över vårt senaste besök hos läkaren för ett par veckor sedan. Fortfarande har de inte kunnat besluta om han ska strålas eller inte. De säger att det kan påverka en normalt fungerande hormonproduktion, och att risken för att det ska bli cancer är så liten att det är bättre att hålla koll på cellförändringen istället för att stråla den profylaktiskt.

I februari skall det vara någon stor läkarkonferens med onkologer från hela landet, där skulle läkaren lyfta M:s fall eftersom de är oense. M verkar lugn, jag vet inte om jag är det.

Vad gällde lungorna så har M ännu inte blivit kallad för kontroll, vilket jag påpekade, och läkaren lovade mig att se till att han blev kallad snart, ännu har inget hänt och jag vet inte ens om jag skrivit om detta inser jag nu.

Det finns en fläck på M:s lunga som behöver hållas kolla på, som upptäcktes av misstag när de skiktröntgade buken. Ingen sa något först, men M är en jävel på att tjuvläsa papper upp och ner och frågade, och då fick han veta att det inte kunde uteslutas att det fanns något..

Nästa gång vi var hos läkaren sa de att vi var tvungna att hålla koll för man öppnar inte hela bröstkorgen för en så pass liten fläck, och att han skulle bli kallad. Samma sak sa läkaren nu senast, fast inget har hänt och det har gått mer än det halvår som nämndes för ny skiktröntgen.

Vi går alltid två på M:s läkarbesök numera. Mest för att kunna hålla koll och för att tillsammans förstå vad de säger, för de säger så mycket konstigt mest hela tiden.

Jag älskar M, det är det viktigaste. Ofödda barn är inget i jämförelse. Konstigt och på ett sätt lite bra har det varit att ha det som perspektiv i allt det här barnlösa. Det eländiga har blivit lite mindre eländigt i jämförelse, och livet tuffar liksom på i väntan på olika saker.

Snart Örebro.



Läs även andra bloggares åsikter om M, kärlek, oro, cancer, barnlöshet, icsi, ivf, funderingar, framtid, verklighet, relationer,

Vinstlott med garanterad vinst

Äntligen har vi fått ett brev som berättar för oss att vi faktiskt ska få planera vår behandling. Det känns som lycka! Som att vi hittat ankaret och som att vi kanske kanske är på G.

Men jag bromsar mig och så säger jag till mig att "pass på nu bli inte för glad, gläd dig inte för mycket, det kanske aldrig blir något", men bara idag, bara idag ska jag känna mig som att jag har köpt en lott med garanterade vinst.

och så ska jag tänka att när vi blir föräldrar så ska vi göra sånt här med vårt barn hela dagarna.




Läs även andra bloggares åsikter om längtan, glad, kärlek, konstigt, ivf, icsi, barnlöshet,

om inget särskillt med lite feeling för M

Det är så tyst här hemma. M jobbar, katterna ligger i varsin fåtölj och blundar. De har stenkoll på mig eftersom det blir mat nästa gång jag reser på mig. Allt är alldeles tyst och det är som om tystnaden är mer mättad just nu än i vanliga fall Jag tänker att att det beror på snön som ligger i sjok på vår tomt.

Två gånger har jag skottat undan rubbet idag, och snöhögen utanför är skärmar av all in och utsyn. Jag är som inbäddad i en kokong av vitt och ett ögonblick när jag gick utanför med spaden funderade jag på om man kan bli snöblind så här eller om det bara sker i kombination av vidder och stark sol. Jag vet inte. Men jag tycker om det vita.

Förra året skottade vi mest fram bilen (med en usel liten röd hopfällbar nödspade) I år skottar vi gångar till vår ytterdörr och skottar snön av taket för att inte ha ihjäl någon om det skulle töa och kana av.

Jag märker till min förvåning hur meditativt skottandet verkar på mig och det är nästan som att jag blir besviken de morgnar jag inte behöver skotta. En dag smygskottade jag lite hos grannen.

M tycker också m att skotta men han tycker mer om att använda den tunga spaden och ge sig på de hårda tunga klumparna som bildats. M gillar att göra saker dom kräver lite styrka och jag låter honom alltid.

Han är så fin M när han utan att märka det visslar på någon folklåt och dundrar på med spaden och lovikavantarna. Han är så lätt att älska de gångerna och jag känner mig nöjd och till freds inuti.

JAg förstår efter en dag som i dag vad det gör med oss att inte ha tid att göra saker tillsammans, jag förstår att vi mår bra när det blir som idag och att de här dagarna med skottning, långkok och julfix behöver fortsätta i någon form även när snön är borta. Jag förstår att det är bättre att äta falukorv tillsammans än fläskkotlett ensam.



Läs även andra bloggares åsikter om snö, kärlek, funderingar, M, söndag, nöjd,

oj det är visst tredje advent och jag överlever utan en adventsljusstake.

Det är väl så att jag inte är någon vidare bloggare helt enkelt. Jag orkar inte skriva om alla tankar, jag tror inte att de flesta är värda att minnas ty det är fasansfullt vad mycket elakt och grinigt man kan tänka.

Det finns spermier nedfrysta nu och jag har undersökt detta med vårdgaranti. Vi väntar på att M ska strålas och vi kämpar på med att älska varandra varsamt och inte glömma av vad som är viktigt i livet. Det gör man lät (glömmer) när man ses 5- 12 vakna timmar per vecka, och just nu är en sådan period.

Jag fyller år snart. ett år äldre och det känns lite panikartat. Egentligen gör det väl ingen skillnad, man för mig känns det så. Det känns som att det gör skillnad. M är yngre, ett år.

Jag toklyssnar på Mumford and sons, jag lyssnar mig inte mätt. Jag älskar hur lätt det är att gå in i lyssnandet. Jag vill ha ett högtalarsystem här hemma som följer mig, men det är dyrt och får nog vänta.

Jag försökte förklara för en vän häromdagen hur det känns som att vi aldrig kommer att få något barn. Hon tyckte jag var fånig, hon sa att vi ju nu kommit så långt att det är klart att det kommer att funka! Men så känns det inte. Det finns inget som varit enkelt i detta så jag tror uppriktigt och ärligt sagt inte att det kommer att funka för oss med icsi heller. Jag sneglar på små tvåor i innerstaden i fall det går åt helvete,


Läs även andra bloggares åsikter om funderingar, framtid, musik, relationer, M, ivf, icsi, söndag,

lika olika som alla lika

Jag har skrivit om det här med missunsamhet och att jag ibland kan känna mig som en liten usel människa som inte orkar vara den vännen som jag skulle vilja vara.

Det är känsligt när mina vänner blir gravida och det är känsligt när folk antar att det alltid går lätt att bli gravid , för det väcks något i mig som "säger det är nåt fel på er som inte kan klara det som alla andra normala par kan". Det väcks också något som bör tycka att välmenande råd som "slappna aaaav, om du slutar känna press, tar lite drottningbigelé, bisolvon eller akupunktur, då går det nog bra ska du se, är okej. Jag ska liksom vara tacksam över att jag kan adoptera, att vi är friska och att vi inte är döende.

Och nu till knorren, det är jag. Jag är tacksam över M, jag är tacksam över hur fin familj jag har och jag är tacksam över att det finns möjligheter för par som oss, som skulle vilja bli föräldrar tillsammans.

Att bli förälder är ingen rättighet det vet jag nog (snarare en skyldighet när man väl har bebisen i sin famn) Men känslorna rår jag inte alltid över. Jag arbetar med barn och jag träffar dem varje dag, och jag bidrar med så oerhört mycket till så många familjer varje dag och ibland orkar jag inte vara godhjärtad och då kan det hända att jag vräker ur mig lite.

Underbara Clara (som förövrigt är just ganska underbar) är gravid, och den dagen jag läste det blev jag avundsjuk så in i bomben, men jag skrev inget syrligt. Jag läste och gladdes med henne. Häromdagen skrev jag en kommentar till det här inlägget att nio månader kanske inte är så lång tid i ett annat perspektiv. Det betyder inte att jag inte unnar henne att glädjas över sin graviditet. Därför kan jag tycka att det är oerhört irriterande när andra berättar att sånna som tex jag tycker att det är roligt att hon är gravid men vi tycker också så här...

Jag är jag. Och som jag känner och som jag tänker, det skriver jag om, och står för själv. Jag hör till de som är ofrivilligt barnlösa men det innebär ju verkligen inte att alla vi resonerar likadant, eller tycker likadant eller reagerar likadant. Vi är precis lika olika som alla andra olikingar och likingar.


äsch jag snurrar in mig. Är det någon som förstår vad jag försöker säga?



Läs även andra bloggares åsikter om underbara clara, jag, bloggar, gravid, längtan, ledsen, ivf, icsi,

Följ min blogg med bloglovin

oh happy day!

Ingen spridning, och vi är alldeles glada i kväll. vi är tillbaka här ungefär. Men känner oss nog lite gladare än vi var då.


P.C Jersild syndrom sa läkaren. Man går in för att ta några prover, får reda på något annat större och farligare, och så blir det värre och värre tills man är tillbaka ungefär där man började.

Jahaja, nu var det bara detta med att få reda på vilken sorts behandling, när var och hur. Och så var det det där med barn. Just det ja, så var det ju.

Tack för lånta tummar!!

Läs även andra bloggares åsikter om jag oro, cancer, inf, icsi, sjuk, glad, längtan,

äh, screw it

foto:privat

Jag skulle hälsa på vännerna idag. Jag såg fram emot det, men så av någon anledning missförstod jag M och började tänk,a och mitt i tänket kom jag på att vännernas syster som också ska hälsa på vännerna, är gravid.

Pang! bara så där, så rasade världen. Det är ju inget nytt. Jag vet ju det här att hon är gravid. Jag brukar inte ens känna att jag inte kan hantera det men idag känner jag det. Idag känner jag att en liten missunnsam och usel person som är sur och grinig och bör hållas borta från folk.

Så jag har ringt och grinat i telefonen till vännerna och grinat lite med M innan han åkte och jobbade. Nu sitter jag här och tänker att ensamhet är rätt skönt, surfar lite och förbannar facebook och min jävla ivriga ådra att veta allt hela tiden.

Musty skrev snälla exet plötsligt på sin sida och vad är det tänkte jag och googlade, en jävla barnvagn så klart. Han ska bli pappa! Jävla barnvagnar och jävla ex, jävla, jävla skit.

Läs även andra bloggares åsikter om ledsen, ex, vänner, barnlöshet, jag,

I am raining down in pieces

I går var M på skiktröntgen. Han var tvungen att dricka en massa före och även dagarna efteråt, annars var det inte så jobbigt tyckte han. Jag var inte känna med. Han brukar vilja ha mig med men det var ju inget han skulle får svar på direkt så jag kunde jobba tyckte han. Jag försöker att inte tänka så mycket på resultatet som vi ska få på måndag. Jag försöker att bara vara och låta bli att efter men det är svårt för jag är så trött. Jag önskar att jag kunde får sova ordentligt ett par tre nätter i rad utan att vakna eller ha svårt att somna.

Men det är väl för mycket frågor som virvlar antar jag. Vilken behandling blir det? Kommer vi att kunna bli föräldrar, hur kommer behandlingen att påverka M i övrigt? Finns det andra cancerceller som vi inte vetat om tidigare???

Jag kan inte låta bli att fundera över hur Ms familj hanterar det här. Hittills har ingen ringt och frågat honom hur han mår. Egentligen är det bara jag som frågar, och vännen J. Min familj frågar mest mig men även M om han svarar när de ringer.

Jag blir arg och ganska ledsen. Jag undrar hur de kan låta bli, han är deras son och bror. Han borde vara tillräckligt viktig för dem och jag tycker att de borde minnas att allt är ganska flyktigt och kort och att man borde bry sig när det finns en möjlighet.

På måndag får vi svar. Jag är så trött på att vänta. Så vansinnigt trött.

Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, sjuk, jag, cancer, icsi, ivf, oro, M, verklighet,