Mamman och mellansyster är på resande fot. Jag unnar dem det! Särskilt mamman och jag önskar nog att jag var med dem den här gången. I går hade de suttit på en spansk strand i baddräkt. Inga turister alls. De hade samlat stenar och de tar promenader.
Pappan är inte med dem. Han vågar inte riktigt. Han säger att han är sjuk men vi vet inte. Han har varit sjuk i 7 års tid tror jag. Och det är svårt att veta med käre far, man blir trött på att få svaret "dåligt" när man frågar.
I dag ringde han, det händer sällan. Han ville bara tala om att han åkte in till sjukhuset. En förändring i EKG:t. Allt är ordnat och han ville bara tala om.
Och så får jag ont i magen. Jag blir rädd och orolig. Tänker att jag ska kasta mig dit, men det är fem timmar i bilen och bilen är så liten. Jag avvaktar lite. Han skulle ringa sa han och jag har mobilen i handen bredvid mig hela tiden. Han har inte sin på.
Jag behövde jobba i morgon, men inget är värt något om pappan är dålig. Jag väntar på svar.
3 kommentarer:
Men å vad jobbigt. Den dagen jag förlorar pappa på något sätt vågar jag inte ens tänka på. Våra föräldrar ska alltid vara friska. Och levande.
Kram!
tanker pa dig
Tack för omtankarna! Det känns lite fint att få tankar med omtanke mitt i alltihop :)
Skicka en kommentar