jefla lilla fina katt

foto: privat


Nej det finns visst massor som skriver om ICSI fast jag inte fattat det riktigt. Och som någon så smart skrev det är ju som IVF fast med lite annat innan, och jo M har ju liksom gjort sitt redan. Mitt är kvar och ja, det blir ju som det blir helt enkelt. Kanske är det så att eftersom det tog så lång tid för oss att få reda på om vi kunde få sätta igång med procedurerna någon gång så känns det som att ICSI är en mycket större apparat än vad det är, men jag antar att det har att göra med att M har cellförändringar och utreds för det fortfarande.

Igår fick han brev där det stod att någon onkolog tyckte si och en annan tyckte så, det stod att hans hustru (jag visste faktiskt inte heller att vi var gifta) verkade orolig och ville ha journalanteckningar för att kunna jämföra vad alla olika inblandade sa. Ja för det är faktiskt inte lätt att tolka och inte blir det kanske lättare att det i journalanteckningarna står att det är tumör och det står något om cancer. Hittills har ingen nämnt det för oss utan bara skrivit cellförändringar.

Jag frågade om M kände sig nervös av vad han läste men nej han tyckte det var bra att de skulle hålla koll med ultraljudsröntgen och att de inte skulle ge cellgifter som slog ut hormonproduktionen så att han skulle behöva ta tillskott. (M är spruträdd)

Jag kan inte låta bli att tycka att det var lite läskigt att det stod just umör och cancer på ett par ställen, för nu undrar jag ju lite varför. Jag önskar att jag kände någon läkare som verkligen kunde sätta sig och tolka allt som stod, men det kanske inte skulle hjälpa.

Nu är det bara två veckor kvar till första mötet. Det känns fint.


Läs även andra bloggares åsikter om barnlöshet, jag, oro, cancer, M, foto, icsi, ivf, funderingar,