22 februari 2008

Basta!

Det känns så fånigt. Det känns nästan som att mitt liv kantas av en rad tragiska eller sorgliga händelser och att jag liksom bara är mitt i alltihop. Så är det inte, jag ser det inte så men nu säger jag nog! Nog nu med tråkigheter och nu vill jag bara ha roligheter!

Pappan är hemma igen och mår ganska bra. Han längtar efter mamman lite, och det gör jag med!

2 kommentarer:

Peter Madison sa...

Då säger vi uppåt framåt här med då!! :)

Mrs S sa...

Skont att hora att din pappa mar battre. Kram.