Som en present på en torsdag och en på fredag!

Det började med de här, och det var ganska roligt ibland, men helt ärligt, de var inte så tighta som man bör vara om man sjunger acapella. Jag tror de kunde vara bättre.

Sedan... Lowood. Absolut ingen live act jag kommer att minnas. Det är svårt för två mer eller mindre akustiska tjejer att nå ut till människor som bara betalat 100kr för en biljett, och särskilt när de är småfulla och hellre vill hångla och prata. Så.. nja.. fast möjligen finns det potential, som jag inte upptäckte då i går kanske.

Florence Valentin då? Jo du fy satan i gatan vad jag blev glad i kroppen och lycklig. Jag log mot M, dansade (som då när vi bara hängde och umgicks för att vi gillade det och blev kära och pirriga och inte vågade låtsas om det ens för lite hångel mitt i vänskapen.) och kände mig alldeles levande i fyra låtar!

Efteråt fick Ane Brun äran och ja.. då var folk ännu fullare och hon körde bara nytt så det gick inte fram hur bra hon är egentligen. Synd, för hon är inte tillräckligt upptäckt tycker jag och det var inte fören hon körde duett med Moneybrother, Anders Vendin (och alla tjejer inklusive mig själv fånlog och kände oss extra kära) som publiken hörde henne. Och vilken duett! Den är fin.

Och om någon kan fånga publik så är det ju Moneybrother. Han gör det med den äran och han sjunger egna och andras låtar så man blir ännu lite gladare i den redan glada kroppen, och när han sjunger sorgligt och smärtsamt känns det i hjärtat så där som han vill att det ska och jag tror vi var ett gäng som tänkte "det är nog för mig han sjunger mest" även om det bara var en tanke och en fånig önskedröm för en kväll, för en låt så... Ja, det var fint.

Laakso vad bra de är också! Men jag var trött här och ville egentligen hem så jag kunde inte koncentrera mig när ljudet blev kasst och jag var trött på tjötiga tjejer bredvid.

Men kvällen var fin, och det blir bra av konserter, jag vet det. Jag är bra på konserter. Och fina Anne har sett till att det blir fler, snart.