Det enda som händer i "mitt liv" rör tonåringarna och jag förmår mig liksom inte att skriva om eländet längre. Jag kan sammanfatta det hela med att man ska inte vara skyldig fel personer pengar! Det pratas om vittnesskydd och hela situationen känns helt enkelt bisarr och overklig. Faktum är att jag skäms för dem och jag är orolig att detta i förlängningen kan påverka andra i vår omgivning som mig själv eller småkusiner. Jag vet varken ut eller in och tackar högre makter för att det finns de som har kunskap om sånt här och som kanske kan hjälpa tonåringarna. jag kan det inte!
Det blir konsert i kväll, jag behöver't! Nu snart, äntligen!
3 kommentarer:
på tal om konsert. you've got mail
Lova att ni tar all den hjälp ni kan få .... tänker på det där och dig och dom ... stor kram.
Anne: tack
christina, lova kan jag inte, jag är inte mamman men jag tror och jag är ganska säker. tack
Skicka en kommentar