27 mars 2008

Jag är en gråsugga

Jag har under ganska lång tid följt ett antal bloggar. En del har jag lämnat kommentarer på, och på en del inte. En del har jag liksom "vuxit ifrån" fast jag kikar in då och då för att uppdatera mig lite och fan vad arg jag blir när jag inte längre får läsa något! Det är flera som lösenordsskyddar och bara bjuder in vissa läsare und so weiter.

Så tänker jag att jag ska ta kontakt med den som bloggar och förklara att jag gärna vill läsa mer, men kan jag få tag på en mailadress tro? NEJ det går inte för den står på bloggen. Skittrist! Men visst jag kan förstå. En kompis som jag har, eller hade, eller har eller hur det nu är har lösenordsskyddat bloggen och jag kan förstå att det hämmar om kompisar läser vad man skriver. Jag kan uppleva det själv ibland, men jag skriver ju inte så särskillt personligt att jag borde bry mig egentligen.

Förut var det nog mer personligt. (eller i alla fall ledset) Förut då när M och jag hade knöligt och lite svårt. Och visst finns det saker jag inte skriver om som jag vill skriva om. Men jag kan inte för M skulle bli sårad, och även om det inte är om honom så är det saker som han själv inte skulle välja att prata om med andra och då kan jag inte skriva om det. Tror jag.

Ett tag har jag nog skitit i att skriva vad jag tänker och tycker för att det inte blir så litterärt, allt ska vara så litterärt och ganska tjusigt och jag kan inte. Det är bara att inse. Mina taffliga försök och mina ordsvängningar är inte litterära och mina tankar är så allmängiltiga att jag är precis som en gråsugga egentligen. Jag borde ha mer dramatik i livet kanske, det kanske skulle göra mig mer intressant?

3 kommentarer:

Hanna sa...

Åh, jag vet hur det är. Vissa bloggar ligger och väntar och glöms bort att läsas och vips så har jag knappt en aning vem som är vem.
Men jag gillar att folk kommenterar, så att man har lite koll på vad för folk som är inne och läser.

Jag tycker själv att det känns olustigt att smyga runt och tjuvläsa bloggar och ALDRIG skriva nånting. Då känner jag mig verkligen som om jag gör något förbjudet på ett dåligt sätt.

Och jag läser din blogg varje dag. Du är inte ett dugg ointressant och skriver dessutom underhållande och bra. Jag gillar't!

Anne sa...

känner igen det där. tycker mest jag refererar och berättar för lite. jag vet inte riktigt varför. nu fick du mig att tänka till. tack.

Smul sa...

Hanna: Det var något som gjorde mig riktigt glad att höra. Spännande också, jag har en läsare liksom :)

Anne, du vet att jag gillar din blogg, jag återkommer hela tiden. men jag får för mig att du är gladare nu och då är det kanske färre saker att fundera över.