28 april 2007

filmen om mig

På något vis tänker jag att jag borde vara huvudpersonen i mitt eget liv. Fast det blir ganska sällan så. Det händer till och med att jag försöker dölja hur lite jag är mitt eget livs huvudperson inför vänner och familj, lite för att jag skäms, lite för att jag inte vet hur man gör och kanske lite för att jag inte vet hur jag ska få det jag vill att funka tillsammans med det andra vill.

Rätt vad det är blir jag ledsen för det och häver ur mig allt jag vill på en och samma gång, sedan brukar jag backa och till slut blir det ingenting av det.

Hur vet man vad man vill egentligen? Vad är det som gör att en del vet preciis vad de vill, och en del inte?

...........................................................................................................................................

Andra bloggar om: , , , ,

4 kommentarer:

www.marla.blogg.se sa...

För mig är det annat. Jag ÄR huvudrollsinnehavaren. Men det är alltid en massa män får för sig att de är huvudrollsinnehavare i mitt liv.

Sir Huus sa...

Jag vet oftast vad jag vill. Men det brukar inte bli riktigt så. Det blir alltid något helt annat istället. Något ganska bra till och med. Den vetskapen gör att jag ibland vågar ge mig in på helt obeprövade marker.

smul sa...

Ja ibland har det kanske med dagsformen att göra för mig, men oftast är det nog så att eftersom jag inte själv vet vad jag vill så har jag lätt att liksom gå upp i andra eller låta dem bestämma vad jag ska eller vill. Äh jag vet inte Idag har jag bestämt allt vad jag vill, typ.

marla.blogg.se sa...

Shit vad flummigt detta är. Jag får läsa både en och två gånger för att hänga med. Men så är marlahjärnan lite slö emellanåt åsså...