picknick och Hälsingland

Det hinner nästan alltid bli midnatt innan jag kommer i säng, jag ska bara... Jag är värre än Alfons.

Och så lyssnar jag på Tomas Anderson Wij, som jag avskytt så länge. Sedan picknick-festivalen -04. Han spelade och jag tyckte det var trist, platt och bara intetsägande. Efteråt mötte vi honom överallt, på stan, i butiker, på klubbar och konserter, jag stönade och muttrade medan M skrattade och retades. Men så sitter jag här ett par minuter i midnatt och lyssnar på Hälsingland och tänker på bröllop vi varit på och bröllop vi ska på. Jag tänker på allt som låten innefattar och kommer på mig själv med att tänka att jag kanske underskattat honom, ja han, Tomas Andersson Wij, och kanske är det så att jag borde be om ursäkt för att jag muttrat så argt, och kanske är det så att jag borde lyssna på honom live igen, men bara kanske...

.................................................................................................................

Andra bloggar om: funderingar, framtid, musik, nostalgi,