Farmor dog i bröstcancer. Jag kände henne aldrig, har inte träffat henne. Hon dog när pappan var 10 år. När han var 26 dog hans storasyster i samma sjukdom. Jag fick aldrig träffa henne heller. När pappa var 55 fick min kusin bröstcancer. Hon dog inte. Henne känner jag.
För något år sedan antydde pappan att jag kanske skulle göra en genetiktest för anlaget. Fastrarna har gjort det. Den ena fastern har anlaget och den andra har inte. Hennes barn är oroliga, lite arga för att hon testat sig. De ville inte veta!
Jag både vill och inte vill. Jag vill veta så att jag kan vara noggrann med kontroller och prover. Jag vill inte veta för jag vill inte känna mig orolig i fall ett test skulle visa sig positivt. Det känns som att risken kan vara överhängande eftersom fyra (två systrar till farmor också tydligen) kvinnor i pappas släkt har dött av bröstcancer och en har tillfrisknat, och mår bra idag.
jag brukar inte donera pengar eller stödja galor eller insamlingar hit och dit. Jag ger ändå när jag kan och vill. Ibland lite extra om något påminner så klart, som nu. Här kan man ge, enkelt. Jag tycker att man bör.
4 kommentarer:
Håller med dig. ALLA kan och bör göra en insats. Jag lånar bilden till höger, om det är okej? =)
Det är okej, den är lånad och det är tillåtet att skicka vidare :)
Det är obehagligt. Jag har tre nästkusiner som opererats. Inte bra statistik skulle jag tro.
Behöver inte betyda att du har anlag dock. Sen kan man visst få det ändå..
Skicka en kommentar