Om jag inte räcker till då?

Han har varit så tyst M sedan vi kom hem. Han ler när jag babblar och svarar när jag frågar om maten, men annars är han tyst, hela han. Liksom inåtvänd och bara någon annanstans. Lite irriterat frågar jag honom om det är samma som förut?
Och jo... Sen kommer tårarna och orden, hans tankar om mamman, ord om saknaden. Och tankar som sträcker sig så mycket längre än jag hade föreställt mig, om sjukhus och sen då?

Häpen försöker jag trösta och försäkra att han har fel. Tala om att det är fel men att OM så finns jag och jag är här och med honom och jag vet vad han vill.

Men jag är häpen över oron som är så stor att den blir tårar.

Vernissage

I går öppnade mammans vernissage. Hon sålde sju tavlor på en gång och var alldeles bubblig av lycka när jag pratade med henne i morse. Och vi drack vin och käkade ost till 3! skrattade hon i luren.

Själv la jag mig vid halv tolv och jag har inte druckit vin på månader.

ljushuvuden

Egentligen hade vi nog inte råd, men vi köpte fina lampan till vardagsrummet i alla fall. Inte den finaste men , nog fin för att jag ska känna mig nöjd. Framför allt tycker jag att det ska bli skönt att kunna tända i taket och se var saker jag tappar hamnar. Men det var just det där med att tända...

M stod på stolen och jag höll i lampan.
-Hämta en 40 watt, bad han. Jag gjorde. Sedan höll jag den i handen medan han krokade upp lampan och stoppade i kontakten.
-Tänd nu, bad han, jag gjorde. Inget hände och vi såg på varandra och suckade. Alltid när vi ska fixa något går det på tok. Alltid.. M började skratta
- Fan vilka smartingar vi är! Det kanske är bra om man skruvar i glödlampan!

Det visade sig inte hjälpa. Vi har en konstig dimmer med en plastring som lyser, men det verkar vara något konstigt med den för lampan lyser bara svagt och man får trixa med hela dimmerhållaren för att kunna släcka lampan igen. Tröttsamt!

kan jag få en valium tack?

Jag har ju inte precis skrivit om mina framgångar i löparspåret. det är för att de inte existerar. Hur ska man orka och hinna springa när man kommer hem tidigast sju om kvällarna? I morgon kommer jag hem tidigt, men jag hinner inte. Schemat är fullspäckat. Jag antar att det handlar om prioriteringar och att det är jag som måste prioritera. Jag antar att jag borde prioritera att springa men jag HINNER inte.

Jag har axlarna vid öronen ungefär, känner mig stressad inför allt jag känner att jag måste göra. Både på jobbet och hemma. Helst ska jag hinna umgås med de få vänner jag har, gå på en födelsedags-singstar-fest i helgen, städa färdigt och åka till tippen, läsa in mig lite inför en kurs, läsa in mig för en föreläsning jag ska hålla, tvätta mig ner till botten av tvättkorgen, åka till M:s farmor, åka och gratulera M:s syskonbarn, åka till min ena syster, påbörja ett utvärderingsprojekt på jobbet, dokumentera... Det tar inte slut. Det är liksom bara en början hela tiden, ibland en mitt. Men slutet ser jag sällan. Ibland blir det inte ens ett slut utan ett ständigt pågående Ekorrhjul.

Det som ändå är riktigt bra är ändå att M har ringt, och kanske fått löfte om en tid nästa vecka!

(Dessutom har jag fortfarande inte riktigt löst det där med att skaffa fler vänner ännu, men det är väl lika bra eftersom jag förmodligen inte skulle hinna träffa dem..)

Oron

M:s mamma dog ju för ett år sedan lite drygt. Det är fortfarande ofattbart och det är konstigt hur man kan fungera tros att ens närmaste försvinner. M har på det hela taget hanterat situationen på ett bra sätt, om man nu kan prata om hantera när ens mamma dör. Han har varit ledsen och blir det fortfarande. Han pratar om henne och vi åker till graven och ser till att den är fin, det var viktigt för mamman.

Men så är det oron. Han är rädd för att drabbas av samma sjukdom som hon. Han är rädd för att dö. I kväll har han läst om sjukdomar på nätet och nu har han två. Han känner efter på en liten knöl och lägger ihop. Sedan kommer han till mig och är blek och orolig. Han vågar inte riktigt gå till en doktor för han vågar inte veta. Jag försäkrar och kramar och stryker ut vecken i hans panna. Men det går liksom inte in.

Nu har vi hittat lappen med doktorns nummer och imorgon ska han ringa. Annars ringer jag. Hans oro får inte bli min!

Jag tycker om hösten

Det märks att det är höst. Veckorna rullar på och jag vet inte om det är tisdag eller onsdag eller torsdag. Rätt var det är har det blivit fredag och så rullar det på.

M har mer än han trodde, med plugg. Vi går på bio ibland. Men prata hinner vi inte riktigt. Han oroar sig att han är sjuk, jag tröstar och himlar med ögonen. Ibland säger jag stopp. Hans oro får inte bli min, jag orkar inte. Jag försöker se framåt. Det går bra nästan hela tiden, det är ett flyt nu, om hösten, och tiden är knapp. Någon pratade om julen och jag räknade och såg att det är färre veckor kvar än det borde. M:s familj eller min? Jag vet inte, inte än. Jag håller mig kvar i hösten ett tag till.

söndag i soffan

Angående...

...låten, Det var Ed Harcourt som tipsade om New Buffalo i någon intervju, han sa att hon kommer att bli stor. Han har nog rätt.

Normalt?

Vår lilla katt äter och tycker om torkade aprikoser. Är det normalt för katter?

Det bästa nya och helgens sköna.

Lyssna på detta, I tell you!

veckans skivtema - Jens Lekman, Night falls over Kortedala (v.38)

Först visste jag inte vad jag skulle tro, om Jens Lekman alltså. Jag tyckte att hans texter måste vara skämt kanske? Eller kanske konstiga? Nu tycker jag geniala och underbara! Jag skrattar högt åt rader som: When Shirin cuts my hair it's like a love affair. eller I saw on tv about this little kid who had a pig for a pet. His mom had once been attacked by a dog and this pig was the closest he could get. Det är så bra!

Första gången jag såg Lekman var på en ljummen i gräset och det blev strömavbrott. Shit tänkte jag, vad synd. Men han fann sig och samlade alla framför scenen och körde utan ljus och förstärkare. Mysigt.

Temat den här veckan är alltså: vilken skiva lyssnar du på mest just nu? Skriv gärna ett inlägg på din blogg och länka i mina kommentarer så att jag får läsa!

I morgon skivonsdag.

Ja bokfemman eller tisdagstema eller vad man vill. Det är rätt roligt, jo lite tycker jag men kanske inte alla. Jag ska ha en musikonsdag Den börjar imorgon. Då kommer temat. Så håll ut gott folk, i väntan på skivonsdag...

bokfemman v. 38 "page turners"

Jag har hittat nåt som jag tycker är bra.
Bokfemman. Här är min.

• Vilda svanar av Jung Chang

Jag var en så där 22 när jag läste den här första gången. Och jag minns att jag var tveksam till boken men jag ville väl imponera på någon kanske och började läsa den. Hemma hos mamman och pappan var det, i mitt gamla flickrum. Jag läste till fem första morgonen och kvällen efter läste jag den till den tog slut. Jag var försummad och häpen. Jag kände mig lurad! Jag öppnade mina gamla historieböcker från gymnasiet och konstaterade att kulturrevolutionen nämdes under ungefär en och en halv sida i den. Helt galet. Ingen hade berättat att historia kunde vara annat än gamla kungar och deras fruar!

• Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren

Jag köpte den här på grund av nyhetsmorgon och augustnominering, men den blev liggande. Det var inte fören M tidigt tidigt i vår bekantskap nämnde att han tyckte om boken som jag tog tag i den. Jag sa till honom att jag hade läst den och körde med fraser från nyhetsmorgon. efter vår date gick jag raka vägen hem och läste boken från början till slut utan pauser vilket i och för sig var möjligt eftersom det var en fantastisk bok. Språket var härligt och det var en fantastisk historia.

• Montecore - En unik Tiger av Jonas Hassen Kehmiri

Den här har jag skrivit om förut så jag "fuskar" och kopierar
"Jo Den här boken lämnar mig inte. Jag bär den med mig som ett pärlhalsband, och ganska ofta fingrar jag på pärlorna och minns ur boken.[...] Köp den för språkets och berättelsens skull, köp den för att det är roligt att ta del av något som är vardag för många men utöver det vardagliga för en del. Köp den för att du gillar en bra historia och för att du inte har läst något liknande, ialla fall inte helt nyligen. Har du dessutom läst franska eller andra latinska språk och har en liten aning ordstammar och grammatiken så skrattar du högt många gånger när du inser hur Kadir tänker när han skriver. Det är en bok som är på min top-tio, lätt!"

• Tätt intill dagarna av Mustafa Can

Ännu en bok jag skrivit om förut, detta är något av hur jag tänkte då

"Jag kan inte sluta tänka på den här boken. Den berörde mig och den håller kvar mig. Allt är i sin ordning, det är ju så det ska vara men det är ganska länge sedan jag blev så berörd. Det är ganska länge sedan jag läste något som jag tycker lämnade avtryck så här (nej egentligen inte om jag tänker efter för jag har två böcker till jag går och funderar på.) och jag är lite rädd att folk ska gå miste om boken av misstag."

• Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson

Jag är ingen deckarslukare. Jag läser några då och då, som i stim, mest om somrarna som alla andra. Jag minns inte exakt när jag läste den här boken men det var nyligen. I slutet av sommaren. Alla hade sagt att den var fantastisk och bara därför hade jag ingen lust att läsa den. men så var det något i mig som fick mig att ändå.. Och det var den! Jag läste till M kom hem från nattjobbet och åkte in för att köpa nästa bok så fort jag vaknade så att jag kunde fortsätta när den här tog slut. Den var riktigt, riktigt spännande utan att vara läskig. Jag kan inte läsa läskiga deckare på natten. Då vågar jag inte sova.

träningsvärken

Jag skäms lite för att säga det men jag har träningsvärk. Rätt mycket och särskilt när jag ska sätta mig ner på låga stolar eller så. Jag hade tänkt att jag kanske borde springa idag igen men nix. Hanna och jag tog en långpromenad i stället. Imorgon springning igen.

Ja just det ja.. Alla dessa sladdgömmare som finns, hur i helsicke gör man egentligen med dem för att det inte ska se jäkligt rörigt ut ändå?

Jag och Rocky Balboa är såå tighta.

För ett tag sedan var ju planen att ge mig ut att springa. Nu har jag GJORT det! Jag är duktig! Jag är bra! Jag förtjänar en ask chokla'! Nej, det vore korkat, men jag är mycket nöjd med mig själv. Jag är så pass nöjd att jag kommer att göra om det. På tisdag tänkte jag. Det ska bli intressant att se hur många joggingrundor det tar innan jag orkar utan att gå någonting. Nu gick jag ungefär en tredjedel skulle jag tro. men med tanke på att jag inte har joggat sedan jag var 17 eller så är jag nöjd.

Bra eller anus?

Det är inte precis någon hemlighet att män ganska ofta är en belastning att ha med i affärer. kompis-männen är en sak. Sambo-mannen är en annan. M brukar börja med att bli hungrig så fort vi kommer i väg någonstans där det finns affärer som JAG vill titta i. Efteråt i första affären, brukar han börja steppa och det innebär att det är dags att leta reda på en toalett. Sen hinner vi kanske in i affär nummer två innan han blir kaffesugen och måste ha en kaffe. Sen finns det inte så mycket mer kvar att hitta på för honom och då drar han på sig den lätt uttråkade minnen och blir helt enkelt surare och surare till jag fräser att jag fan aldrig ska ha med honom i affärer igen!

I går hade jag kommit på något smart tyckte jag. Vi beställde lunch direkt vid ankomst och det var ett sånt där ställe där man sitter bredvid affärerna i en galleria. Innan maten ens hade anlänt kastade jag mig i väg in i närmsta affär, M satt kvar med en tidning så han var rätt nöjd. Det var bara det att allt inne i affären tog längre tid än jag tänkt mig och jag kom tillbaka när M nästan ätit klart redan. Men ändå, han slapp följa med mig in i mina affärer. På det hela taget ett smart drag.

När vi kom hem skulle jag visa inköpen som jag var nöjd med, riktigt nöd till och med. Fast nu vet jag inte längre. Klänningen på bilden tex, M öppnade med att fråga om det var något fel på klänningen, den måste ha fastnat inuti på något sätt. Sedan Följde han upp med att säga att det inte var den snyggaste klänning han sett. Till sist avslutades allt med att det var gnaska likt en gjutesäck som man klippt upp. (Den jag köpte är grå-svart.)

Så... har han rätt? Det kanske är läge att utnyttja de åtta dagarnas öppna köp?
--------------------------------------------
edit: alltså jag undrar faktiskt på riktigt om den är ful eller snygg. Folk har olika åsikter men jag vill veta. Jag vill inte vara den enda i världen som tycker att den var fin liksom.

Transäsong redan?

På något sätt ser långa män väldigt komiska ut när de ska stretcha. Särskilt långa stela män, är de dessutom lite poppigt smala så där ser de ut lite som en stork kanske eller en trana.

M har sprungit en mil idag. Han är stel som en pinne och ber om massage. Jag skrattar åt honom när han försöker stretcha och spretar med alla armarna och benen. M är lång, han ser ut som en trana.

Vi har över 20 Tom Waits skivor och bara en är min

Vi har en liten del av av cd-samlingen ovanför datorplatsen här hemma. De flesta skivorna är nog M:s, men ganska många av dem hade varit mina om vi inte hade varit tillsammans, varför köpa två exemplar liksom? Men jag har tänkt på det ibland, att eftersom han är så snabb med att köpa skivor så blir det hans skivor hela tiden, jag hinner aldrig köpa skivor innan han gör det.

När jag handlar är det mest praktiska saker. Påsklämmor, fryspåsar, en bricka eller skärbrädor. M köper aldrig sånt. Han köper skivor och böcker, sneakers och kaffe att ta med. Detta gör mig inget men jag undrar varför det är så? Jag undrar också om det alltid är så här när man bor med någon att en köper de nödvändiga sakerna och en de roliga?

This is England

Jag hade inte tänkt mig att jag skulle skratta så mycket under filmen. Jag hade tänkt att den skulle vara otäck, fast otäck på ett blodigare sätt.

Filmen var rolig, den var bra, den var otäck, den var sorglig och det var riktigt bra musik. Jag önskar att jag inte hade sett den så jag kunde gå och se den på bio utan att ha sett den


foto: Cornerhouse

jobbtankar

Jag är rastlös! Antagligen beror det på att jag varit hemma, sjuk, de senaste dagarna. Jag är inte van riktigt att hänga i soffan framför TV:n hela dagarna. Men det gör mig tid att tänka och jag känner att jag behöver tänka över min jobbsituation lite grand.

Jag trivs på jobbet. jag trivs med kollegorna och jag trivs med chefen. För det mesta trivs jag med arbetsuppgifterna också men just nu känns det lite som att det står stilla, jag behöver en ny utmaning och nya ansvarsområden tror jag. Det räcker inte att vara i den och den gruppen, det räcker inte att hålla i de här trådarna. Jag vill mer liksom. Driva det framåt ännu mer än nu, och då är jag ändå betraktad som drivande på jobbet redan. I min bransch hamnar man lätt på lägsta kompetensnivå, och det är något jag till varje pris vill undvika. Ibland känner jag att jag siktar för högt och blir besviken när vi inte når ända fram. Man gör sällan det, och det är ibland både en fördel och en nackdel att det inte bara är mig det beror på.

En handledare sa i våras att vi nått långt över förväntningarna med tanke på vad vi hade att jobba med och med tanke på vilka förutsättningar vi har för att utföra vårt jobb. Det kändes skönt att höra men samtidigt räcker det inte för mig. Och jag tänker att när det inte räcker är det kanske då som man måste vidare?

Men vidare till vad?

bloggen = hubbabubba

Jag borde inte reagera på att någon sa att det är tjejigt. Men det gör jag. Antagligen för att det är något som är jäkligt negativt och andas hubbabubba och tvinnar blonda håret mellan duscharna av spray. Typ

omväxling, men galenskap?

ållrajt, ungefär så här eller så här då?

sjukt och rosa

Detta är rosa, detta är grönt. Detta är säkert lull, lull, jag ska prova en annan grej på den andra också. BAra för att, och för att jag är sjuk och har tråkigt.

omväxling förnöjer?

Jo jag har ju varit missnöjd med utseendet här länge, och ganska missnöjd med annat också för all del, men utseendet här har stört mig. Nu har jag kanske hittat en annan lösning men vet inte hur bra den är egentligen.

Snälla! Ge mig lite feedback på vilken som är bäst, den här eller den HÄR

les chats

Nu är det två månader sedan Samson inhämtades och han har vuxit minsann. Han är SKITJOBBIG! Hela nätterna skuttar han omkring och får tokryck. Han far som en skottspole fram och tillbaka och pausar bara för att gnaga på mina fötter då och då. Vissa morgnar vill jag bara hiva ut honom genom fönstret! Jag har dock aldrig gjort det. Vår stora kisse håller med mig och morrar åt honom då och då. Ibland hugger Storkissen tag i lillskiten med framtassarna och läxar upp honom tills den lille skriker och gömmer sig under soffbordet.


Men så blir lillskiten trött och kelig och jag smälter. Då får jag bära honom och gosa med honom och jag ropar på M flera gånger i minuten för att han ska komma och kolla vad gullig Samson är just nu när han flyttade sig 2 mm. Just i de där ögonblicken (som i och för sig är ganska få) glömmer jag att jag blir tuggad på om nätterna och att jag får kliva upp för att beväpna mig med sprayflaskan. För då är Samson den sötaste!

utmaning à la Huus

Sir Huus har utmanat mig, man ska skriva ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om sig själv. I slutet av inlägget utmanar man åtta nya personer. Man får inte glömma att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade. Jag kan omöjligt skrapa i hop 8 bloggare som inte redan svarat på utmaningen så jag får nöja mig med 2

1. Jag har vunnit skol-SM
2. Jag har läst både latin och grekiska
3. Jag dricker sällan alkohol, även fast jag egentligen tycker om det!
   
4. Jag är lite rädd för vår stora katt när han är sur
   
5. Jag stannar ibland hemma när vänner går ut för att jag känner mig som den fula
6. Jag älskar överraskningar
   
7. Jag tycker att det är roligt att hålla föredrag eller att föreläsa för massor med personer.
8. Jag har rätt snygga fötter
9. (jag är inte ens så präktig som jag verkar)
   

Så Maria, Julia utmaning på G.

ett, två, tre...

Jo nästa vecka ska jag ta mig ut och springa. Det kommer att bli en syn för Gudar, men jag ska! Så fort jag inte är förkyld längre. Det är en plan jag har, att komma i gång igen, för jag behöver det. Planen har också varit att tala om det för tillräckligt många så att jag inte ska kunna fuska. Nu är det snart tillräckligt många.

gammal kärlek rostar inte så lätt

Den här är låten är en av de första som jag förknippar med M. Vi var på picknickfestivalen, det var liksom bara hur bra som helst alltihop. Vi gick hem till mig efteråt och åt mackor. Jag tror att jag tvingade i honom whiskey också. Jag skyllde på kylan. Sedan blev det sent och jag sa att han kunde få lov att sova över om han ville.

Jag hade tidigare planlagt det hela genom att gömma extrasängen under en vinterjacka i garderoben, och kunder "tyvärr" bara erbjuda golven eller en plats bredvid mig i sängen. M valde det sista och där låg jag bredvid honom och skrek tyst att han skulle röra vid mig för helvete! Och visst, lite lagom platoniskt så där, så att jag fortfarande funderade på vad det var med oss egentligen, var han intresserad eller? Bästa G lyssnade och skrattade åt mig många sena timmar de där veckorna och Julia uppförde sig som en sann kompis och hjälpte mig at tolka sms på preciiis rätt sätt.

M har senare berättat att han också tänkte på Ane när han tänkte på mig, att han nog faktiskt fattade att han tyckte om mig på riktigt där under en konsert på picknickfestivalen.

jesus-musik

Varför är så mycket "jesus-musik" kass? Jo men faktiskt!? TV:n står på här och jag fixade en kopp the, när jag kom tillbaka sjöng frälsningsarmén för fulla muggar och det är hemskt!

Jag har tidigare noterat att musik som hör till frikyrkosamfund oftast är riktigt hemsk. Texterna är urtöntiga och alla har en rytm där man kan applicera "gospel-klappen" som en kompis till mig brukar säga.

Dave Eugene Edwards sjunger religiöst, det är inte kasst! Varför är svensk jesus-musik töntig?

En tanthobby 2

Jag vet inte om det är brittsommar ute eller om det är en fin höstdag. Jag har varit på balkongen en stund och plockat med växterna. Det börjar bli dags att slänga en del och att göra i ordning för frostnätter. Trädet funderar jag på att skänka till någon med trädgård. Smultornen (om de överlever M:s mycket mycket sparsamma vattning) ska grannarna få. Clematisen kunde varit vacker där ute men jag blev besviken när tvestjärsjävlarna åt upp varenda blomma så jag tror jag satsar på ettåriga klänghistorier nästa år.

Pelagonerna är jag nöjd med. De blommar fortfarande och några sticklingar har först nu blivit riktiga plantor så de ska jag försöka vårda i trapphuset under vintern. Frågan är bara om hitlertanten godkänner detta eller om jag måste söka tillstånd hos styrelsen.