Jag, 2.2 -> 2.6 ?

Man är inte mer än människa. Och man är bara en. Det går inte att byta ut sig, eller uppgradera sig. Man är bara den man är. Jag är bara jag, och visst, jag har olika roller i olika sammanhang. Oftast funkar det ju fantastiskt att kliva i och ur de här rollerna, man tänker knappast på det ens, man bara kliver och kliver.

Det är som med kroppen, så länge den fungerar så tänker man inte på hur skönt det är att man bara sträcker ut armen och att handen griper om ett glas vatten, den bara gör. Det är först när man är skadad eller har ont som man upptäcker att det är bra när det funkar, vad skönt det är när det funkar!

Idag funkar inte jag. Jag skickade iväg M på hans roliga med jobbet, och så åkte jag hem och krashade. Inte så farligt, men det gör ont, jag har ont, jag gråter. Magvärken som är huvudbry, bultar och bankar och jag vet inte på vilket ben jag ska stå.

Jag känner oro, jag känner mig matt, och just idag vill jag inte vara med i mitt liv.

Idag vill jag lämna in det dåliga exemplaret och få en ny upphottad model, med bättre prestanda helt enkelt. Nytt operativsystem och tom hårddisk. Var ligger den verkstaden?

............................................................................................................

Och jag är inte ens alltid så här

Andra bloggar om: funderingar, helg, ledsen, tankar,

hello saferide - get sick soon

Jag är avundsjuk, jag vill att M ska göra en musikvideo till mig också! JAg vill bli sjuk snart!


Andra bloggar om: kärlek, musik,

Värsta mardrömmen

Jo för när jag var lite var jag livrädd för det här barnprogrammet. LIVRÄDD!

Det här introt är snällt, jag minns att det var läskigare, jag minns att barnen blev bortglömda, att föräldrarna ibland var dockor, men ibland spelar minnena spratt och jag kan minnas fel.

men jag minns att det var scarry som fan, det tycker jag nästan fortfarande.


Andra bloggar om: minnen, drömmar, nostalgi, barndom

Snart är det allsång igen

Jo för jag längtar efter att skråla mig svettig och trängas bland tusen andra som bara tycker att "The first of the gang to die" är kanske den bästa allsångslåten någonsin.

moderskärlek

Förra året vid den här tiden spenderade vi vår lediga tid på ett hospice. Vi satt i rummet där M:s mamma låg och fikade eller småpratade. Vi väntade på värmen allihop och önskade att Hon skulle hinna se vårblommorna en gång till. Förra året pratade vi minnen och om sedan, efteråt...
Att prata om efteråt kändes fel och vi kände oss nog en smula skyldiga, men vi visste ju att det skulle hända. Vi visste att Hon skulle dö, men vi visste inte att det skulle vara två veckor kvar.

M:s mamma och jag var väldigt olika, men vi kom bra överens. Hon tyckte mycket om mig, säkert för att jag tyckte (tycker) så mycket om Hennes son. Hon sa att hon var glad att han träffat mig och att Hon hunnit lära känna mig lite grand ialla fall. Det är jag med, och jag tänker på Henne varje dag, varje dag tänker jag på hur Hon såg på M med kärlek i ögonen, och på hur Hon kallade honom dumma unge och på hur Hon velat vara med, nu också.

Men vi tänker på Henne tillsammans ibland, och M berättar och jag frågar. Och det är så det är just nu, att stunderna vid graven blir stunder av minnen, och stunder av småprat och blommor. Det spelar ingen roll vad vi tror för det känns fint att tänka att Hon tyckt om att vi var där, att vi brydde oss, att graven hade påskblommor, och att vi tänker på Henne, ofta!


Andra bloggar om: nostalgi, saknad, ledsen, funderingar,

innehåll?

Det är rätt intressant att av de ca 150 som googlat sig hit de senaste dagarna så har 132 googlat efter ordet "knulla".
Åtta har sökt efter "Nicolai Dunger".
Fyra har sökt efter "kärlek" och
en har sökt efter "jag gillar rumpor så jag kan inte ljuga", jo så atte.. vad handlar den här bloggen om egentligen?

och hur kom du hit?


Andra bloggar om: iaktagelser, vardag, funderingar,

Igår var du naken och vacker.

Vi har liksom operation "vi" här hemma numera. Jag tycker nog att det går framåt. Vi är på inget sätt riktigt bekväma med varandra så där otvunget som vi var förut men det finns stunder då vi blir det, och de blir fler och fler.

" Som när du var naken igår, före duschen, alldeles vacker och naken och jag ville ha dig. Men jag vågade inte, jag hade glömt igen, hur man gör, jag blev feg. Så jag tog vattensprutan och sprutade vatten på nakna dig och du svor om hämnd, skrattade, och jag, igen. Du var så fin då."

Igår var vi och bowlade, sen åt vi middag och gick till debaser. Det var också fint, (även om jag fick en klump i halsen när jag tänkte på hur det var för några år sedan när vi dansade till tre på morgonen, när jag knappt kunde andas när du såg på mig, och jag förstod att du såg mig, som jag såg dig.) Fast vi var inte ensamma och det gör ibland att vi får en annan slags press på oss att hålla masken. Ibland är det svårt.

Men jag tänker att det är svårt att älska hela tiden, och jag tänker att det gör inget för det är lätt att älska för det mesta, och jag tror att det blir bra.

Du är ju den bästa.


Andra bloggar om: funderingar, helg, relationer, kärlek, längtan,

Nicolai Dunger - sjukt bra

Jag måste köpa en ipod, jag vill lyssna på podradio med Nicolai Dunger live. Han har sjukt härligt pitedialekt och han är sjukt bra på att sjunga, (och faktiskt på att rajja och flumma till det när han uppträder.) sjukt bra!

Lyssna här.


Andra bloggar om: musik

lugnet före stormen

Jag har undkommit en migränomgång med endast en hårsmån skulle jag tro, om jag undkommit den vill säga. Jag får se. Anyway, gick jag hem ett par timmar tidigare från jobbet än beräknat, M sov och jag kröp ner. Vi kramades och för första gången på länge slappnade jag av, och han tog i mig, kliade mig på ryggen och smekte mig över huden så att den blev alldeles lycklig. Jag kände mig lycklig.

Nu är det helg och jag måste vila av bara fan inför hellweek som börjar nästa vecka. Om man oroar sig för jobbet i vanliga fall så kan jag säga att jag får magkatarr bara av att tänka tanken att helgen tar slut. Men det kanske kommer något gott ur allt, för alla inblandade. Egentligen oroar jag mig väl inte så mycket för egen del, men det finns andra inblandade som jag ska räcka till för och ibland är det svårt.

Ikväll hoppas jag på TP och vinst på triss.

Andra bloggar om: jobb, relationer, vardag, funderingar, helg

Tips på gemensam semesterplanering mottages tacksamt!

Det är inte länge sedan vi kom hem, M och jag. Nu är det dags igen, åtminsone för semesterplanering. M vill till Island och till stämmor i Dalarna, tror jag. Vad jag vill vet jag inte riktigt. Fyra veckor är för kort för att täcka in allt jag vill och samvetet försöker gnaga lite lite grand i kanten. Familjen i andra delar av landet dyker upp i tankarna men jag förtränger dem ganska effektivt än så länge.

Jag vet vad jag vill, egentligen.
Egentligen vill jag ligga på en brygga tidiga morgnar och lyssna på klucket från vattnet, inunder.
Egentligen vill jag se midnattssolen och höra fiskebåtarnas tändkulemotorer dunka sig ut från land.
Egentligen vill jag måla som Lars Lerin, när han var där.
Egentligen vill jag bara vara ledig och känna lugn, med M, med en bok och kajak.

Kanske har jag tur och får som jag vill även om det inte blir i Lofoten.

Andra bloggar om: fritid, Lars Lerin, Lofoten, längtan, semester, tankar

Jo så atte... tjejers rumpor pratar.

Det blev två muséer idag. Det ena mest för den goda lunchens skull. B och jag fattade aldrig vad temat för utställningen var. "bokstaven A" trodde jag och resor trodde B så jag antar att hon vunnit om vi tävlat.

Det andra muséet var roligare, men å andra sidan var vi inte proppmätta längre och vi hade hunnt avhandla vårt privatliv ganska bra så jag antar att vi inte var så upptagna längre.

Efteråt åkte B hem och jag strosade på stan och kollade på prylar som jag kunde köpa, det hade jag kunnat men jag gjorde nästan inte.

Dock la jag märke till en sak. Tjejors rumpor i jeans är som ansikten som pratar! Jo en del blir liksom glada och en del blir ledsna och surar för varje steg som tas, en del liksom får skrattrynkor och kisar mot solen. Det beror liksom på hur tighta jeans tjejen har och på hur bakfickorna ser ut.
Jag ska försöka ta bild någon gång, tills dess kan man kika här och här och här för jag vill inte sno någon bild. Tyvärr illustrerar bilderna inte exakt det som jag menar men kanske att någon med lite fantasi kan hajja vad jag menar?


Andra bloggar om: iaktagelser, fritid, vänner, vardag, tankar,

Dagen efter går jag på museum.

Idag är det grått och trist ute, snö till och med. Me no like! Men jag ska träffa B vid plattan och gå på muséer och äta lunch. M jobbar idag igen.

Vi firade födelsedag nyligen här hemma och M fick mail så klart, av henne. Den här gången ringde han och förklarade (igen) att de inte ska ha kontakt mer. Jag hoppas det blir på riktigt. Jag orkar inte bli ledsen igen, jag orkar inte känna mig lurad eller som någon slags andrahandsval längre.

Det enda jag vill är att det ska bli bra, det enda jag vill är att få lugn och det enda jag vill är också att vinna på trisslotten som ligger i plånboken.




Andra bloggar om: fritid, tankar, relationer, vänner,

Ingen riktig fågelskådare

I år blir det inga tranor. De är för tidiga och jag hinner nog inte dit innan de försvunnit. Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag är en fågelskådare eller att jag kan mycket om fåglar men just trandansen är något särskillt. Det är iskallt (oftast) man fryser och längtar efter varmkorv, men ändå står man där och glor på dem i sin kikare. Man ser hur de hoppar upp och ner hur de kråmar sig för sin partner, hur de anländer eller lyfter och seglar ett litet varv runt sjön.

När jag var liten dansade de på ett annat ställe, på andra sidan vägen, på en åker som tillhörde den stora gården som ligger där, de åt potatis som de matades med och i skymningen flög de över vägen tätt tätt över biltaken, ner mot sjön för att sova där innan de lyfte(?) nästa morgon.

De ser fantastiskt fåniga ut när de glider genom luften med fötterna nerfällda. Finns det andra fåglar som flyger så larvigt? Jag har inte en aning, jag är som sagt var ingen fågelskådare på riktigt.


Andra bloggar om: tankar, fritid, nostalgi, tranor

Publik

I går och idag har det varit möten kvällstid på mitt jobb. Jag har inget emot de här mötena, tvärtom, jag gillar dem. Jag gillar dem för att jag tänker bättre på kvällarna och för att de oftast brukar kännas som konstruktiva, bra möten.

Och jag blir inte nervös av att prata inför folk. Lagom nervös kanske, så att jag skärper mig. Man måste vara skärpt, man måste fånga"publiken" och det kan jag, ibland.

Så igår var jag glad (nästan hela kvällen hemma också)
Och idag är jag glad, M kommer snart hem från sin kurs och vi har inte träffats ännu så det kan förändras.


Andra bloggar om: jobb, vardag,

Kontrakt och filmer i listor

Men jag tror att du läser och vet. Jag tror att du läser och suckar för du vill att det ska vara lätt, du tycker att konflikter är svåra och att jag när jag är ledsen är ännu svårare. Men du tycker om mig ändå, jag vet ju, och du vet ju. Men jag saknar dig ibland och jag längtar efter dig ibland. Och jag saknar prat om cyklar och jag saknar en vän, som jag har, fast inte nu, och inte här, fast där.




Andra bloggar om: relationer, vänner, saknad, längtan

Hur lurar man in älsket och skrattet?

Det sista jag tänkte igår var att jag längtade efter honom. Så i morse blev jag glad när han kom hem från jobbet och vi kramades.

Senare får jag reda på ännu ett samtal och jag går fran "Det ordnar sig" till "Jag vill inte längre för fan!!"

Nu är jag nog tillbaka till "Det ordnar sig" men hur börjar man? Ska vi låssas som att det regnar, vissla lite, eller ska vi ha en kick off eller räcker det med försoningsknull? Jag känner mig lite lost nu, och det gör han också (gött)

Men jag vill att det ska bli fint, jag vill att vi ska vara de bästa för varandra igen och att skrattet och älsket ska finnas i magen. Men hur lurar man in det dit?


Andra bloggar om: framtid, kärlek, relationer, arg,

Vill hon knulla har hon gått fel!

De senaste dagarna har jag känt mig ledsen, nere och låg. Jag har funderat på oss - M och mig - jättemycket och försökt komma underfund med vad det är som gör att det är så här. Jag har funderat på vad vi bråkar om och vet att det bara är EN enda sak! Och även om det inte alltid handlar om den här saken så gör det det indirekt.

Saken är att jag känner mig sviken. Jag känner att jag och mina känslor blev bortvalda för hans ego och för hans vilja att ha och äta kakan och för att en gammal flirt han hade för fem år sedan plötsligt blivit singel och nu genast viftar med fingrarna för att hon behöver kvalitetssäkra sig. (jävla idiot)

Jag: Jaha ni hörs inte på fem år och nu när hon är singel så ska hon höra av sig och hitta på saker och ni ska vara vänner
Han: Hon tycker väl att jag är trevlig
Jag: jaha och vad vill singeltjejer med trevliga killar till?
Han: jag vet inte...
Jag: Knulla!!

Och jag vet hur neurotiskt svartsjuk jag låter och jag skäms. Men det finns fler faktorer, som att han lovade att inte ljuga, som att han aldrig sa att de pratade i telefon och skickade sms, som att han ljög när jag frågade, som att han gjorde om det, som att... Jag bad honom att berätta saker för mig så att jag kunde förhålla mig och hantera det.

Jag tror att det blir bra nu. Vi har ältat och vridit och kommit överens. Men det gör ont, att förtroendekapitalet sjönk så lätt, att jag faktiskt känner mig otillräcklig och dålig bara för en jävla idiots skull.



Andra bloggar om: arg, relationer, kärlek, ledsen, tankar, vardag

Paul Kelly - To Her Door - mitt ex

Vissa låtar kan man aldrig mer lyssna på, eller man kan men det känns skumt på något vis. som den här. Det Det är en låt som "tillhör" ett ex som jag egentligen inte saknar men det väcker mycket som gör ont i alla fall. Trots att det är många år sedan det också.

Tori Amos - Cornflake Girl - Matilda

Det finns musik som bara är ens egen som man inte direkt förknippar med någon och jag skulle just säga att cornflake girl är en sådan låt, men det är det inte.

Det är Matildas sång. Det finns många som är hennes men särskillt den här. Det är en sång som luktar gymnasietid och the långt in på morgonkvisten, som stinker cigarettrök och paris-parfym.

Men det är länge sedan nu och låten håller fortfarande, för mig.

nörd

Ibland önskar jag att jag var man och kunde gå upp i mina intressen så där helhjärtat och snudd på fanatiskt. Jag önskar att jag kunde nörda med tillbehör och prylar i timmar, att jag var så upptagen med min hobby att jag inte kunde avbryta mig knappt för att umgås med vänner. För jag tror ändå att det är vanligare hos män än bland kvinnor att liksom helt och hållet fokusera på sin hobby, även om det säkert förekommer hos kvinnor också.

Så, ibland önskar jag att jag var sådan.

Det betyder ju inte att jag alltid välkomnar att M är sådan. Ibland blir jag trött på att höra om strängar och ibland blir jag trött på att snubbla över hans böcker om ämnet i fråga överallt. När jag ibland frågar vad han tänker på så vet jag egentligen svaret "Jo det var en låt..."

Ofta tycker jag att det är bra, och ganska ofta beundrar jag hans förmåga att gå inför något så helhjärtat. Att han orkar och vågar odla ett helt nytt intresse på detta hängivna sätt vid tjugonio års ålder. Att liksom inte tänka "Äh det är för sent... jag skulle ha.. men inte nu.."

Så ganska ofta önskar jag att jag var man, men bara just ur den här aspekten!

Plikten kallar

Jag har ett jobb som sällan lämnar tankarna. Tunga dagar bär jag jobbet med mig och har svårt att låta tankarna fokusera på fritiden ens efter jobbet. Lätta dagar har jag jobbet med mig i bröstfickan och vill gärna prata om arbetsdagen även på fritiden.

Bara... jag har tystnadsplikt. Jag får inte prata om mitt jobb. Jag får inte berätta om varför jag ibland har en pissig dag och jag får inte heller berätta vad som gör mina dagar toppen. Ibland är det jobbigt och ibland är det snudd på outhärdligt.

Ibland skulle jag vilja skriva om mitt jobb här, det är intressant, men underskattat. Folk tror att det är enkelt. Då skrattar jag. Bara ibland orkar jag argumentera. Oftast tänker jag att vad är vitsen med att argumentera med idioter, de är oftat inte mottagliga i alla fall, men ibland lägger jag ner tid och energin, ibland förstår någon ibland inte.

Idag har jag båda bitarna med mig hem, det tunga och det lätta. Tyvärr är det inte som med matematik att det positiva tar ut det negativa och man hamnar på noll. Utan ofta ofta hamnar man på minus.

söndagsslö

Det här är katten.
Han är skitslö.

PRO eller PLO - kan vara bra att veta skillnaden

Känns som att kvaliteten på universiteten numera skulle kunna höjas ett snäpp, eller att folk borde uttala ord tydligare och att de med talfel inte borde uttala vissa ord alls?

Detta skrattade M så mycket att han inte kunde läsa det ens.

Kvällen har varit just skrattig!

spooning

M var jättetrött i går kväll. Han kom hem från sin kurs ganska sent och sedan var det the, mackor och uppdrag mord. Jag kliade honom på ryggen tills han rös och nästan somnade, han höll sig precis vaken de sista minutrarna och stöp i säng efteråt.

Jag var också trött och kröp ner hos M som kurade med mig och spoonade precis så där bra som det blir när vi hamnar precis rätt i spoonet.

Jag somnade så nöjd, jag vaknade trött men jag känner mig bara glad igen idag - över oss.

Gammal skåprensning

Different sides,
same stories
and I shivered
when I asked you
not to go.

But you did.
And I watched you
when you hid,
under an umbrella
in the rain,
walking,
away,
again

skittråkigt

Hipp hipp Hurra för dvdspelare och hipp hipp hurra för snälla grannar som lånar ut filmer till mig när jag ber dem.
Mina dagar som sjukling är urtråkiga! Jag läser tidningen, surfar lite, ser på idiotiska morgonprogram och ser på filmer. Jag har en sudokubok här någonstans också men jag orkar inte riktigt koncentrera mig känner jag.

Nåväl skittråkigt är det men nu är det dags för dagens kulinariska höjdbunkt. kokt ris, mums!