Ibland önskar jag att jag var man och kunde gå upp i mina intressen så där helhjärtat och snudd på fanatiskt. Jag önskar att jag kunde nörda med tillbehör och prylar i timmar, att jag var så upptagen med min hobby att jag inte kunde avbryta mig knappt för att umgås med vänner. För jag tror ändå att det är vanligare hos män än bland kvinnor att liksom helt och hållet fokusera på sin hobby, även om det säkert förekommer hos kvinnor också.
Så, ibland önskar jag att jag var sådan.
Det betyder ju inte att jag alltid välkomnar att M är sådan. Ibland blir jag trött på att höra om strängar och ibland blir jag trött på att snubbla över hans böcker om ämnet i fråga överallt. När jag ibland frågar vad han tänker på så vet jag egentligen svaret "Jo det var en låt..."
Ofta tycker jag att det är bra, och ganska ofta beundrar jag hans förmåga att gå inför något så helhjärtat. Att han orkar och vågar odla ett helt nytt intresse på detta hängivna sätt vid tjugonio års ålder. Att liksom inte tänka "Äh det är för sent... jag skulle ha.. men inte nu.."
Så ganska ofta önskar jag att jag var man, men bara just ur den här aspekten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar