Vi har liksom operation "vi" här hemma numera. Jag tycker nog att det går framåt. Vi är på inget sätt riktigt bekväma med varandra så där otvunget som vi var förut men det finns stunder då vi blir det, och de blir fler och fler.
" Som när du var naken igår, före duschen, alldeles vacker och naken och jag ville ha dig. Men jag vågade inte, jag hade glömt igen, hur man gör, jag blev feg. Så jag tog vattensprutan och sprutade vatten på nakna dig och du svor om hämnd, skrattade, och jag, igen. Du var så fin då."
Igår var vi och bowlade, sen åt vi middag och gick till debaser. Det var också fint, (även om jag fick en klump i halsen när jag tänkte på hur det var för några år sedan när vi dansade till tre på morgonen, när jag knappt kunde andas när du såg på mig, och jag förstod att du såg mig, som jag såg dig.) Fast vi var inte ensamma och det gör ibland att vi får en annan slags press på oss att hålla masken. Ibland är det svårt.
Men jag tänker att det är svårt att älska hela tiden, och jag tänker att det gör inget för det är lätt att älska för det mesta, och jag tror att det blir bra.
Du är ju den bästa.
Andra bloggar om: funderingar, helg, relationer, kärlek, längtan,
2 kommentarer:
"Men jag tänker att det är svårt att älska hela tiden, och jag tänker att det gör inget för det är lätt att älska för det mesta, och jag tror att det blir bra."
Det där var nog det finaste jag har läst idag!
Tack det värmde!
Skicka en kommentar