31 mars 2011

En klump i magen - fast inte på riktigt.

Egentligen har jag inga ord. Hela jag består mest av saltvatten och jag känner sältan mot tungan varje gång jag öppnar munnen.

För det tar aldrig slut. eländet. Pappa har cancer med spridning till skelettet. Jag förstår det men förstår det inte. Jag förstår vad han säger och vad mamman säger, men jag förstår också hur det var när Ms mamma fick cancer. Jag förstår att hon dog och jag förstår att när läkaren säger att det inte är någon idé att operera bort ursprungscancern att det nog ändå är allvarligt.

Min farfar dog i skelettcancer. Precis somför M är detta min pappas stora fasa och det gör mig så ont att han ska behöva genomlida detta. Så ont.

Jag tänker på MDB också, som inte fick behålla sin pappa. Och jag tänker att jag vill det, precis som hon ville. Jag vill det så gärna att det gör ont. För det gör ont. När någon blir sjuk. Och det gör ondare att bli sjuk.

Trots att det känns futtigt i jämförelse, kan jag inte låta bli att tänka att jag vill att han ska få vara en morfar till mitt barn, och det känns det som att denna första ivf-behandling har blivit så mycket viktigare än den var för bara ett par timmar sedan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

12 kommentarer:

Orättvisan sa...

Åh FY! FY och USCH och FY!
Jag gråter när jag läser detta. Kan verkligen inte förstå hur det känns. mer än att det måste kännas riktigt, riktigt jävligt.
Förstår även att IVF:en blir så mycket viktigare.
Vet inte vad jag ska säga för att trösta, det finns antagligen inget jag kan säga mer än KRAM! Ta hand om dig och er.

TeachMom sa...

Åh fy så fruktansvärt. Jag beklagar verkligen. Jag vet hur svårt och jobbigt det är, men det gör ju inte det hela lättare att gå genom. Många kramar.

Icka sa...

Finns nog inga ord som kan trösta, fyfan för allt elände!
Cancer finns överallt känns det som o det är skrämmande, usch ofy för denna sjukdom...
Kramar i mängder

Loba sa...

Åh nej.
All min kärlek, fina du.

Hedda sa...

Jag vet inte hur det är att vara anhörig till någon som är svårt sjuk, men förstår att det är väldigt hemskt. Ibland blir det bara för mycket samtidigt i livet. Jag önskar att din pappa ska få se ditt barnbarn. Kram.

Hedda sa...

Sitt barnbarn förstås, jag skrev fel.

Yevonde sa...

men åh vad ledsen jag blir för din skull, stor kram!

MDB sa...

Åh nej! Blir så fruktansvärt ledsen för er skull. Kram!

Uma sa...

Så oerhört sorgligt. Finns inte ord. kram J

Fru F sa...

Usch, så jobbigt att höra. Har själv nyligen fått besked om att min mor drabbats av cancer och metastaser. Det är sjukt jobbigt.

Hoppas ni lyckas med er ivf så din pappa hinner träffa er lilla.

/fru F

Nelle sa...

Vilket elände, så jobbigt för dig och de andra anhöriga.

Kram

Åren går sa...

Åh nej. Vet inte vilka ord som kan trösta efter såna besked. Men jag skickar massor med omtankar och kramar. <3